pdf-fil - Riksdagen

X. Första urtima riksdagen 1905
Den svenska skall då börja med att draga gränsen innanför alla under senare åren
nybyggda fästningar, men kanske kan vi icke genomdriva det.
Om de, som få underhandla med Norge, äro å ena sidan bestämt folk, å andra sidan
diplomatiskt klart folk, skall saken kunna ordnas på för Sverige tillfredsställande sätt, och
på ett sätt, som Norge icke skall känna kränkande, utan beredas känslan av att de givit
oss upprättelse. Huru arga vi må vara på dem, kan vi icke tro annat än att hos dem finns
något hyggligt. Det vet var och en, att om vi förolämpat någon, ligger bakom en längtan
efter att kunna återställa det goda förhållandet i någon mån. Det kommer icke medföra
krig eller mobilisering.
H a n s A n d e r s s o n : I likhet med siste talaren viss om att behöva taga hänsyn [till]
att Sverige vill göra någonting, men jag kan icke hjälpa ändå, att jag är icke så alldeles
viss om att det är enda rätta sättet att nita ihop ”neutrala zonen”, och vad som står i
motiveringen.
Säger man att ovillkorligen för förhandling skall sättas såsom villkor ”neutral zon”, så
blir det märkvärdigt, att man skall gå utom Fredriksten. Får det heta ”antingen neutral
zon” eller ”rasering av på vissa ställen byggda fästningar”, kunde man resonera om det.
De äro väl anlagda för att försvara mot Sverige. De ha i allmänhet icke offensiv betydelse:
blott att de kunna mobilisera där bakom.
Men det kan icke gå i tysthet: en granne kan göra anordningen. Jag tror icke vi
komma [längre] därhän än att slopa Kongsvinger; då tror jag bättre bygga fästning mitt
emot. Det är icke sagt, att vår behöver komma [på] 1 million, även om Kongsvinger
kostar det. Det beror på terrängen. Bäst vore skarpt motivera att ha bort dem, men icke
gjort såsom villkor. Då skulle jag varit med om alla de nya. Skall sättas såsom villkor
vågar jag icke gå med på det såsom ett villkor.
Skall det vara tal om neutral zon, blir det svårt draga upp dem: och så gå utom
Fredriksten.
Alltså alternativ helst. Just på den fråga beror så mycket om utskottet skulle kunna
någorlunda ena sig.
A f z e l i u s : Hela saken gäller för mig upprättelse. För allmänna meningen är ingen så
fattbar som denna. Folk begriper den.
Efter föredraget sist kände jag mig i högsta grad orolig och söndersliten, ty hade
utgått därifrån att villkor skall innefatta bestämd fordran, utan be om något, säga nej
och så giva och taga.
Men tror det är absolut omöjligt formulera något under punkt här, ärendet om lapparna
oklokt att giva viss form, det skall vara så eller så. Men skulle man icke kunna
tänka sig att innan man gick till denna förhandling vore ärendet mera klart [?], att man
visste vilken zon man skulle i huvudsak gå efter. I avseende på dessa punkter Sverige
460