pdf-fil - Riksdagen

I. Unionsupplösningens förhistoria
svensk ministär. Unionskonflikten hade drivit fram ett parlamentariskt genombrott. Det
var således under alldeles exceptionella förhållanden som arbetet att genomföra upplösningen
enligt de nya riktlinjerna kunde ta sin början (Wåhlstrand 1941:114–130).
Norsk folkomröstning och framställan
Redan innan riksdagens bifall till särskilda utskottets betänkande officiellt meddelats
norska myndigheter, beslöt storting och regering anordna en folkomröstning för att utröna
om norska folket var med på ”den stedfundne opløsning af unionen” eller ej (Heiberg
1906:226). Resultatet blev överväldigande entydigt. Den 13 augusti röstade
368 208 norrmän ja och endast 184 nej (Heiberg 1906:310). Det första av urtima riksdagens
villkor var därmed uppfyllt.
I enlighet med villkor nummer två riktade Stortinget den 22 augusti en framställan
till de svenska statsmakterna att medverka till unionens upplösning ”ved for Sveriges
vedkommende at ophæve rigsakten” (Heiberg 1906:327 f.). Följande dag gick svenska
regeringen med på underhandlingar med norrmännen.
Förhandlingar och konvention i Karlstad
Till svenska delegater utsågs förutom Lundeberg, utrikesminister Fredrik Wachtmeister,
ecklesiastikminister Hjalmar Hammarskjöld och konsultativa statsrådet Karl Staaff.
På norsk sida utvaldes Michelsen, Jørgen Løvland, Carl Berner och Benjamin Vogt.
Den 31 augusti möttes de två delegationerna på Frimurarhotellet i Karlstad. Förhandlingarna
pågick till den 7 september, då de ajournerades för att förhandlarna skulle
få tillfälle att konferera med hemmavarande statsrådsmedlemmar. Det stora problemet
var det svenska kravet på nedmontering av befästningsverken vid Kongsvinger och
Fredriksten. Kongsvinger tillhörde Glommenlinjen och var ingen gränsfästning. Bägge
var historiska och spelade en stor roll i norskt nationalmedvetande.
I Sverige kallades 50 000 värnpliktiga in till ordinarie repetitionsövningar. I själva
inkallelsen låg alltså inget extraordinärt. Däremot kan truppernas förläggning ses som en
förberedelse för en eventuell krigisk konflikt. De fördelades nämligen så att 5 000 fältutrustade
soldater sändes till gränsen, medan de resterande 45 000 hölls inkvarterade i
reserv på sina övningsplatser.
45