pdf-fil - Riksdagen

X. Första urtima riksdagen 1905
Vice [ordf.] [Pehr Pehrsson i Törneryd]: Jag har väntat alla
dessa invändningar, men jag hade tänkt i alla fall, att vi lite var skulle anse [den] vara av
sådan beskaffenhet, så att den förtjänat att komma i åtanke. Vore [det] icke ett skäl att
upptaga frågan bland de frågor, som röra avvecklingen av unionen, i fall det är så. Man
lär icke kunna komma längre med denna [sak].
Det är för mig omöjligt att göra eftergifter, när [det] blir fråga om förbindelse med
Norge på Ofotenbanan.
Zetterstrand: [J]ag tror frågan icke bör upptagas, men skall den upptagas [så]
bland tredje klassen: vi böra mycket, mycket noga betänka oss, innan vi sätta i villkorsform
någon fråga. Jag läste igår igenom en hel del norska tidningar. De yttra sig icke
om något, som kan vara oss till vägledning: Det fanns ett yttrande i tidning:
Skulle det komma från svensk sida villkor, som skulle vara på något sätt olämpliga för
oss, ha vi alltid den utvägen att hemställa, att alla dessa villkor görs till föremål för skiljedom.
Nu tycka de, att de gjort det så utmärkt bra. Svenskarna ha svårt kunna säga nej
på sådant; de skulle då få sin ära bevarad.
T r a p p : Villkor eller icke?
Trondhjems Adress[e]Avis: 21/6: ”långt gående villkor: Skiljedom ... icke något att invända
mot neutral zon. – om trygghet i ovann[ämnda?] fall. Innan erkännande lämnas.
Samma dag talade Verdens Gang om: ”Om icke krav uppställas, som skulle förödmjuka
Norge.” Aften Posten: kommer an på de villkor, som Sverige ämnar uppställa. Intelligenssedler:
i händelse icke för svåra villkor. Morgenbladet: allt kommer bero på villkoren.
Man väntade då, att villkor kunde och borde uppställas, som Norge borde och
kunde tillmötesgå ganska långt. Tar man nu så småningom bort villkoren såsom sådana,
utan [och?] gör dem så ringa som möjligt, och sedermera tar bort uttrycket villkor, vet
jag icke vad som slutligen återstår. Man skall icke upptaga andra villkor än som anses
vara oundgängligt nödvändiga. Men när man uppställer villkor, bör man söka hålla på
dem.
V i c e : Zetterstrands anförande ger mig anledning att säga några ord. Z. hänförde sig
till vad man får höra i Norge; man skulle vara mycket, mycket försiktig därför. Jag
tycker, att det skulle icke vara bara den synpunkten, vad som gör sig gällande i Norge,
vi måtte väl vara beredda, även vi ha våra synpunkter och vår mening. Om vi icke gå
Norge för nära, utan hålla oss inom vad som är rätt och vad förhållandena kan fordra,
tycker jag icke [att det] bör vara stämningen i Norge eller uttalade önskningar i Norge,
som bör vara bestämmande för oss vid alla tillfällen. Det bleve till sist icke något kvar: vi
foga oss efter ert beslut.
444