pdf-fil - Riksdagen

X. Första urtima riksdagen 1905
Denna formella fråga anser jag vara en avvecklingsfråga. Den skall icke beröra på
något sätt, men novembertraktatens politiska innehåll, det är icke avvecklingsfråga.
Kan jag taga fasta på den tanken i någon form? Även Hjärnes form kan jag icke finna
lycklig. De komma överens att rådgöra, men utfästa sig icke. Under detta ligger det
samförstånd, som kompletterar denna tanke.
P e t t e r s s o n [ F r e d r i k ]: Vill liksom Bonde, motsätta sig Hjärne; det är början
till försvarsförbund. Sverige tycker icke om [att] Norge arrenderas; skulle vi uppträda
med väpnad hand … Eller om vi skulle avträda? Skulle vi fråga Norge?
Varsam hand.
Varenda punkt, vi gått på, ha vi kommit på regeringens väg. Jag trodde nov.traktaten
skulle av sig själv vara upplöst. Kungen av Sverige och Norge förpliktar sig, jag trodde
det var borgensförbindelse båda för en, men icke den ene …
S t a a f f : Den här frågan bör behandlas med synnerlig försiktighet, men till denna försiktighet
anser jag höra att vara mycket betänksam i fråga om Hjärnes önskemål. Om
det skall kunna komma upp några slags rent politiska avtal mellan Sverige och Norge
efter detta, äro de av den beskaffenhet, att de alldeles icke böra upptagas i det sammanhang
vi nu tala om, utan absolut givet skjutas till framtiden, till dess hos båda folken har
verkligen framväxt fri vilja och önskan att på något sätt ordna sig tillsamman.
Hjärne säger: det är icke någon obligation till försvar. Men det är ett frö till gemensamhet
i försvaret. Vi borde ha lärt oss att icke några sådana politiska avtal mellan dessa
två länder böra träffas under ringaste press. Kanske Norge har betänkligheter: i samma
ögonblick, som Norge önskade, funne [det med] sina intressen [förenligt] bryta avtalet,
vore icke värt, därför att avtalet är sådant, att bakom dess brytande alltid förutsättes att
någon stod.
Detta rör icke frågan om neutrala zonen. Jag tror, att för varje gemensam traktat
fordras speciell sanktion för Sveriges del.
D a n . P e r s s o n : Professorer och rättslärde äro ju eniga, Afzelius ville anlägga
bondförstånd.
Billing har fört in frågan på ett för oss alla fattbart område. Hjärne påstod, att Sverige
skulle ha förpliktelse att med vapenmakt skydda sin rätt, därest Norge skulle avstå någon
del av sina landområden. Jag tillåter mig hysa annan uppfattning, och det är motivet för
mig, varför jag instämmer. Den firma, som då fanns, den finns icke numera: alltså tvivel
underkastat, om traktaten har någon kraft mot oss. Det är icke givet, att traktaten är
bindande: dels vore dumt att taga in en sak i utskottsbetänkandet, en sak, varom icke vi
äro eniga och säkra.
439