pdf-fil - Riksdagen

X. Första urtima riksdagen 1905
L i n d m a n : Det vore märkvärdigt, om icke Sverige i en så avgörande epok skulle
våga sätta upp något såsom rent villkor. Tror någon verkligen, att om Sverige icke har
något annat villkor Norge svarar: vi vilja slåss om det.
Skall vi kunna ena oss från första början, att om vi skall uppsätta något såsom villkor
från vilket Sverige icke viker. Vi behöva icke befatta oss med, huru tvisten skall avgöras.
1) Det finns vapen.
2) Det finns skiljedom.
Det här är något, som Europa förstår. Vår nation vill icke gå till skilsmässa med andra
nationer, och lämna dem i sticket. Det är en av de upprättelser [det] bör hållas mycket
kraftigt på.
Henricson: Här gäller den sedvanliga rätten för svenska undersåtar. Den kan
omöjligen komma under punkten, som avser norska föremål. Jag hemställer att [den]
skall upptagas såsom förhandling[s]punkt. Man kan väl icke, om [det] skall bli förhandling,
sätta absoluta villkor.
B o n d e : Här är ju blott tvist om villkor eller icke. Huru många är de? (I Sveriges statistik
kanske 4000) ”Renbetesrätten” i Norge, skall den hållas fram såsom villkor.
V i c e : 4000 för några år sedan. Mellan 3 och 4000. Det vore kanske skäl att söka få
Burman till oss och göra reda för saken.
P a l m s t i e r n a : Regeringen har väl gjort det efter utredning i saken. Mig gör detsamma,
om det är 1000. En stats första plikt är att säkra sina invånare till liv och lem,
och [att de] kan föda sig. Ha de fött sig på ett sätt, så är väl statens skyldighet att skydda
dem fortfarande. Kommer [vi] nu så långt, att Sverige icke vill skydda sina egna undersåtar
inom sina gränser, utan flyttar detta till andra klass villkor, flyttar Sverige snart ned
till tredje klass.
W a c h t m e i s t e r : Burman är från Västerbotten. Jag tror Kronlund har lika bra reda
på förhållandena. Och dessa fordra, att vi hålla på den. Billing talade icke om, att man
skulle sätta makt bakom, då han talade om första klass villkor.
Z e t t e r s t r a n d : ”Icke ändring i bestående förhållanden utan ömsesidiga överenskommelser.”
Å k e r h i e l m : Förekommen av Palmstierna. Sätter frågan i första klassen. Då man ser
huru svårt de alltid ha, måste vi betrakta [den såsom] en fråga av mycken vikt och betydelse.
Frågan bör stå såsom villkor. Jag kan icke gilla Bondes åsikt, att det gör så litet,
därför att det är så få.
425