pdf-fil - Riksdagen

X. Första urtima riksdagen 1905
P e t t e r s s o n : Svenskarna utsatta mest och bäst, jag tror [de] fiska ömsom. Ådrar
kostnad för fyrskeppet, som kanske går upp till dubbla.
Den djupa rännan går [på] norskt område. Rätt till det, ser ut, som Norge ger oss en
grace.
[C ] a r l P e r s s o n : Begär K.M:t att det skall lösas, såsom K.M. föreslagit i fjol.
Sammanfaller med vice ordförandens förslag, att man skall ordna riksgränsen. Tvisten
bör antingen i sak avgöras eller formligt hänskjutas till skiljedom.
Ö d m a n : Jag anser nödvändigt få den avgjord på samma gång som alla andra. Norrmännen
kan ställa [till] bråk om [den] när som helst. Den bör ordnas. Jag vet icke om
bland viktigaste eller minst viktiga.
Fyrskeppet ligger för att betrygga insegling till norska hamnar.
Norrmännen drog fisket på sin sida, fyrskeppet på svensk sida. D.v.s. de finnas i
norska linjerna. De gå efter linjer alltid.
Farvattnet gå[r] på norska sidan. Nya gränserna går alltid efter djupa rännan. Först
efter yttersta skäret rak kurs. Det kunde annars passa för våra bröder att taga upp idén,
när de icke ha annat att bråka om.
B i l l i n g : Likgiltigt om [frågan] sättes bland andra och tredje gruppen. Norge har här
större anledning än Sverige. Därför anser jag ur den synpunkten [att] denna fråga icke
bör tagas upp.
Vidare är den likgiltig. Helst i tredje gruppen. Ännu ett skäl. Jag tror det är dåligt
[valt] ögonblick upptaga den frågan; den kan öka [?] risker, mycket strider och tvister.
”Aerefölelsen” fäster sig vid den. Är det lämpligt taga upp en gammal grälfråga, där sinnena
äro så ömtåliga? Det är en av de ömma punkterna.
Yrkar i tredje avdelningen.
A f z e l i u s : Kan icke förstå, att detta är avvecklingsfråga. Det är [en] fråga, som med
nödvändighet kommer fram, när unionen upplöses.
Har jag en faktiskt rätt, men den är bestridd, då föreligger [en] tvist som skall lösas
någon gång. Frågan om fast bestämmelse om gränsen på detta ställe hör till andra kategorien,
icke till tredje.
B e r g e n d a [ h ] l : Alla svenskar voro så klara på att rätten var så obestridlig, att de
undrade över, att regeringen vill låta [frågan] gå till skiljedomstol. Förut blott svenska,
sedan kommo även norsk[a]; svenskarna togo bort deras när [oavslutat]. Norska anspråken
fått mera fast form i sin regerings ställning.
Många ha uppehälle [därav]. Anser lämpligt att [saken] upptages såsom förhandlingsämne.
422