pdf-fil - Riksdagen

X. Första urtima riksdagen 1905
Utredningen syntes ofullständig: jag vill ha bort dem med tanke på framtiden, därför
att om Norge träder i förbindelse med främmande makt, kan där anläggas de allra farligaste
offensivbaser mot Sverige. Det böra vi förekomma. Betydelsen av deras rasering
ligger däri, att vi vända Norges defensiva front åt ett annat håll: det kan vara nyttigt, om
Norge får rikta sin försvarsverksamhet mot annan gräns. Kan icke gilla betänkligheterna
mot fästningen Narvik. Men en anfallsarmé kan icke komma den vägen in i Sverige.
Men banan behöver skydd: vill Norge åtaga sig skydda den, gör den sig och Norge en
tjänst.
Samtrafiken: Närmast för fredlig förbindelse, icke blott Ofoten: alla andra banor.
Neutralitet: Det är försvarsfrågan också: ty om Norge är neutralt, om Sverige råkar i
krig, kan vi få vår tillförsel under fredstid genom dessa norska banor.
Sedan unionen har förfallit är det förmånligare för Sverige att ha Norge neutralt vid
blivande konflikt, än ha Norge i förbund. Ty är Norge neutralt, njuta vi nyttan av
denna förbindelse västerut.
Även möjligtvis upptaga en förpliktelse, att båda rikena skall iakttaga neutralitet, om
båda länderna råkar i krig.
4) Novembertraktat[en]: Något bör göras. Vi kan icke ställa villkor till Frankrike och
England, det vore oklokt, att vi inbjöde någon makt att lägga sig i denna sak. Rikena
skulle förplikta sig med västmakterna ingå traktat av samma innehåll. Det är icke sagt att
de vilja gå in på något dylikt. Men något bör göras med hänsyn till den och till bråk.
Båda rikena ingå den ömsesidiga förpliktelsen att icke avträda något land och bevilja
rättigheter åt främmande makter, (kanske modärniserat) men icke ovillkorlig förpliktelse
att bistå varandra. Om båda rikena ha förpliktelse, att [det] står [ena] parten fritt att
om den vill eller icke vill, ingripa till den andras skydd. På det viset får man uppslag
längre fram, att längre fram kunna möta ett förslag utifrån att sluta en traktat med rikena.
Man vinner, att man icke direkt utmanar just Ryssland, utan kan gälla vilken makt
som helst.
Skulle vi säga, att vi vänta, att norrmännen skola bjuda någonting, kan vi icke diktera,
vad de skola komma med. Det bör stå norrmännen fritt bära fram sina önskningar
i detta fall. Det ligger fördel för Sverige att man får mycket fordringar från norsk sida:
man kan jämna ut.
Icke alldeles för stram uppfattning av dessa förhandlingsämnen, utan omnämn [sic!]
När Norge efter unionsupplösningen skall betraktas med misstroende, behövs icke
därför att visa Norge det under förhandlingarna. Vi betrakta Ryssland så, men förhandla.
Man kan icke bojkotta Norge efteråt.
412