pdf-fil - Riksdagen

X. Första urtima riksdagen 1905
Jag ogillar Afzelius förslag, för så vitt gäller nuvarande situation, men [det] kan hända
att [det] under loppet av förhandlingarna visar sig lämpligt att fordra att våra villkor förbindas
genom nyvalt storting, såsom Afzelius föreslagit.
Vi skall icke offentligt gå in på, att unionen skall upplösas eller icke, nu icke fatta
bestämt beslut därom.
P e t e r s s o n , A l f r e d : Min ståndpunkt till den frågan beror helt och hållet på,
huru formulerade de förslag komma att bliva, som vi komma att diskutera härefter.
Icke några stora sympatier för en sakens ordning, men någonting ligger uti det, något
av verkligt intresse. Ett uppskov [är] icke farligt, om ett verkligt intresse motiverar detsamma.
Det intresse som skulle motivera ett sådant, vore väl, att det skulle innebära ett hävdande
av vår medbestämmanderätt i frågan. Därigenom att vi icke utan vidare godkänna
det preliminära beslutet. Där skulle väl ligga, att vi i alla fall ville hävda vår
medbestämmanderätt, såsom part i målet. Men jag vet icke om man gör det, om man
blott framställer såsom önskemål. ( 1 Obs detta: medbestämmanderätt hävdas på en annan
väg).
Böra vi ingå på förhandlingar på stortings framställning? Men formen här är icke
sådan, att den tilltalar mig! ”Med erkännande av Norges nya ställning och dess rätt
såsom suveränt rike må det upplösa förhållandet.” De stryka under, att de avgjort saken
själva.
Zetterstrand: Det skulle förvåna mig, om icke svenska folket skulle önska, att vi
skulle göra slut så fort som möjligt på bråket. Vidare att vi borde försöka sätta sak framför
form. Vad skulle följden bli av uppskov? Jo, gentemot utlandet förloras sympatierna.
Med avseende på förhandlingar förloras trumf genom utlandets erkännande.
Beträffande Sverige skulle vi förlora det lugn, som Sverige kan behöva efter dessa
långa, uppslitande unionella tvister. Och huru med Norge? Norge har så ofantligt svår
ekonomisk ställning: dess finansiella förhållanden kommer mycket fort [att] försämras.
Skatterna måste växa. Folket skall komma att säga: det är regeringens fel. Jag har intet
emot att de få sota för [vad de gjort?], att de få lida. Men genom uppskov kan de
komma [att] kasta om situationen: de begära förtroendevotum; går det: de komma att
[sätta?] upp dem mot Sverige. Då kommer det att heta, när situationen kommer: det är
svenskarnas fel.
Nu börja de bli oense om sättet. Det börjar bli källa till split och oenighet.
Men det försvinner helt och hållet, om vi tvinga dem legalisera sättet. Den minoritet,
som anser, att de nu kränkt Sverige, den är jag emot.
1 Parentesen inskjuten, eventuellt Clasons egen reflektion.
404