pdf-fil - Riksdagen

X. Första urtima riksdagen 1905
Blombergs formuleringar: ”Är detta, att Norges beslut bekräftas: är det villkor eller
icke villkor”:
Grammatikaliskt är [det] villkor eller icke villkor. Men man tycks vilja smyga sig
undan dess karaktär av villkor, för att först efter detsamma följa orden: ”och under villkor”.
Är det blott ett önskemål, har jag ingenting mot det, men är det ett villkor, så kan
jag för min del icke vara med om det; men jag tror det är nödvändigt få bestämt svar på
frågan: Är det sådant, som vi stå för, eller som vi icke ämna stå för.
L i n d b l a d : Man måste vid den definitiva behandlingen vara klar för, om det är villkor
eller önskemål. Nu torde [det] icke vara så nödvändigt. Av de olika lydelser, som
här äro det föreslagna, torde kunna framställas olika ståndpunkter, om det är positivt eller
negativt, men då kan herrarna själva avgöra vad som är lämpligt.
Men innan vi komma till definitiv behandling, tror jag åtskilligt får justeras.
Hans Andersson förstår icke varför uppskov skulle vidtagas. Jag för min del tror, att
det är svenska folkets önskan. Många, många säga dylikt. I går i ”Aftonbladet” [fanns]
en mycket läsvärd uppsats i samma riktning: jag tror även ”Stockholms-Tidningen” igår
eller för[r]går hade något liknande. Hans Andersson sade: hela norska folket kommer att
bekräfta: ja, men det är blott antagande.
Det blir förtroendevotum? Skulle vi tro, att [det] så uppfattades av Norge i detta
ögonblick, skulle Norges storting ju önska att ställa upp det själv. Tror någon av oss, att
norska stortinget skulle önska detta villkor? Äro vi icke rädda för att just det villkoret,
komme att finnas ytterst obehagligt[?] Svenska riksdagen kan, genom att ställa upp detta
villkor, få bättre tid på att formulera alla övriga villkor. Och man kommer i Norge att
bli medgörligare (med sina röstningar): Det är praktiskt krav liggande häri.
S t a a f f : Vi borde icke här nedsjunka till någon slags ordatolkning av byråkratism, vilken
ligger i förnekandet av att norska stortinget har ställt en vädjan till svenska statsmakterna.
Vad angår Afzelius exempel – det synes mig icke mycket träffande, ty i detta
fall kan ju det norska stortinget säga: ni har ingen rätt att disponera över den saken. Det
är att inbjuda dem till ny avvikelse över grundlagen. Meningen kan icke vara att bedja
dem [vänta?] till nästa ordinarie val. Det skulle ju bli ny smädelse.
Kan de icke säga: stortinget fattade beslutet, att eftersom ingen regering ges, skulle
statsrådet göra den etc etc. Men det är en ståndpunkt, som ger dem viss styrka att tillbakavisa
ett sådant yrkande, och som ger oss viss svaghet i att framställa det. Det ligger viss
formalism i att framställa sådant yrkande, när ingen egentligen har någon förhoppning,
att det skall leda till annat resultat. En talare sade att det torde vara möjligt: en talare
sade, att efter min tanke kommer nog efterräkning. Men icke tror jag den kommer på
sådant sätt. Ty så länge det är fråga om, skall det nuvarande läget upprätthållas och för-
402