pdf-fil - Riksdagen

X. Första urtima riksdagen 1905
fordrade välja nytt storting. Men jag tror [det] skulle vara mycket oklokt, vare sig om vi
uttalade oss bestämt, huruvida unionen skall upprätthållas eller icke, eller om vi genast
formulera alla våra villkor. Under dessa förhandlingar kan ju vara möjligt, att det ter sig
såsom klokt och såsom överensstämmelse med Sveriges intressen att fordra, att de villkor,
över vilka man kan komma överens, skall bekräftas av nytt storting. För mig litet
intresse, huruvida vi få formell upprättelse [genom] att de bekräfta unionsupplösningsbeslutet.
Jag tycker det rör Sverige bra litet.
Den upprättelse, jag önskar, gäller, att vi skall få så ordentliga villkor och garantier
som möjligt.
De bli så mycket starkare, om Norrmännen åtar sig deras bekräftelse.
Då få vi tillfälle att skjuta upp saken något. Så länge vi håller den gående, i beröring
med Norge, kommer icke någon utländsk makt att gå i förväg med Norges erkännande.
En sådan intervention tror jag icke någon stormakt törs på, på grund av avundsjukan.
Frågan kan komma fram på senare stadium: såsom bekräftelse på villkoren.
Blott och bara det, att vi skulle offentligt fordra, att Norge genom nytt storting skulle
bekräfta sin vilja, skulle ställa oss i ogynnsam dager i utlandet, ty redan nu kommer att
sägas: det är ju en formsak, ge efter i den. Vad begärde vi då mera? Jo, då begärde [vi] en
formsak, som utlandet icke bryr sig ett dugg om. Det skadade vår sak.
Vill icke tvista med Blomberg 1 om utanskriften på brevet till kungen [är t]ill ”Oscar
II” eller ”Hans Maj:t Konungen”: Huruvida det är meddelat statsrådet, vet jag icke. Det
är ”hemställan till Sveriges statsmakter”; står det i alla fall i den.
[D]e skulle icke säga ja till framställningen, sade Lindblad. Det skulle endast bli ny
andra kammare. Frågan borde icke blandas i valen.
H a n s : Jag skulle gärna velat biträda Petterssons framställning, därest det kunde leda
till resultatet, att det skulle kunna bibehålla unionen kvar.
Men då jag icke ser någon möjlighet, att det skall leda till sådant bibehållande, och då
jag tror bibehållandet av unionen, sådan som den är, knappast är önskvärd, kan jag icke
förstå, att det skulle vara till gagn. Blomberg sade: det kan icke uppsägas, kontrakt, av
ena parten, ett kontrakt på 6 och 3 månader. Ett kontrakt är en rättssak, jag kan tvinga
andra parten att hålla sig på 6 månader, men här kan icke tvinga Norge att bibehålla
unionen.
Här kommer [att] visa sig, att det icke hjälpte något. Det är sagt: det tilltalar vår rättsuppfattning.
Det tilltalar nog icke mig, att vi skall protestera mot Norge: så kommer
hela norska folket [och] säger: det har handlat rätt, det skulle vi låta oss nöja med. Nu är
1 Det står Bonde men skall vara Blomberg.
400