pdf-fil - Riksdagen

X. Första urtima riksdagen 1905
beslut, då behöver man icke ställa makt bakom. Den nya riksdagen är i rätt att säga, att
vi kunna fatta vår nya ställning till saken.
Att ”riksdagen må såsom svar å Kungl. Maj:ts prop. i underdånig skrivelse giva
Kungl. Maj:t tillkänna, det riksdagen icke är villig lämna ... förrän norska folket genom
en laglig regering under ett nytt storting förklarat sig önska upplösning ... förening”
Därmed icke sagt någonting annat än [att] vi icke vilja inlåta oss med förhandling på
nuvarande. Då få [de] avgöra, om de vilja bilda laglig regering under nytt storting, när
och huru det skall ske, svara vi icke.
Med detta vinnas två syftemål:
1) tid, vilket är ofta är nyttig sak.
2) En upprättelse åt svenska rättsuppfattningen genom att det att, om Norge accepterar
saken, ha gått vår önskan tillmötes. Rätt[s]uppfattningen[:] är det tvunget, att fordra
upprättelse. Att vi icke kan få materiell upprättelse, kan framgå av våra hittillsvarande
förhandlingar.
Med denna vinst av tid hinner den allmänna meningen i vårt land att lugna sig och sätta;
krigshotet kommer [att] domna bort. Norge är villigt att gå svenska önskningarna
tillmötes.
T a m m : Denna fråga [har] stora sympatier, särskilt i sista formen. Kan icke komma
från, att det finns stora olägenheter, som möta både oss och andra.
Huru skulle jag såsom norrman betrakta det? Från revolutionsmännen, stortinget
och regeringen, skulle det möta största möjliga motstånd. Stortinget skulle motarbeta
det på det skarpaste. Skulle beslutet underkännas, komma stortingsmännen och regeringen
[att] dragas inför laga ansvar. Men även om jag icke stode på den ståndpunkten,
och vore norrman, låge däri ett krav på Norge, som skulle kännas ganska vasst, kanske
vassare än något annat. Då bleve följden den som är för mig olyckligaste: den skulle
möta nej. Då komme jag in på maktmedlen: där har jag helt annan åsikt. Man har varit
orättvis mot vår diplomati. Jag undrar, om man nog beaktat, huru verkliga ställningen
ute är. Jag har fått en aning därom, huruledes det står till. Efter min uppfattning säger
man: vår diplomati har varit slapp, [den] skall yrka det och det. Under den Bismarckska
äran där makt sattes i stället för rätt, hade samma ledning en bra liten förmåga att göra
sin röst gällande, och [i] det som har hänt, fruktar jag, Sverige icke har större inflytande
på bestämmandet. Särskilt i [oläsligt ord, börjar på p-, skulle kunna sluta på -n] då vi ser,
huru de stora makterna ha alla sina tankar på sina egna förhållanden, stigande upphetsning
komme att äga rum.
Den, som kommer upp och talar ([med] våra ambassadörer) etc., får nöja sig med, att
en sekreterare kommer till efter middag kl. 12 på natten: får svaret: vi skall tänka på det.
394