pdf-fil - Riksdagen

X. Första urtima riksdagen 1905
Yrkande: Tillstyrka riksdagen, att riksdagen måtte för sin del besluta att en uppfordran
ställes till Norge att frånträda stortingets beslut av 7/6 1905, och att, om denna uppfordran
icke efterkommes, det av Norge brutna unionsförhållandet skall (med användande
av maktförhållandet) återställas i en form, som kan finnas betryggande för den
skandinaviska halvöns framtid.
S ä v e : Det riktigaste man – sade en i remissdebatten – kunde göra var att söka upprätthålla
unionen. Men jag tror svenska folkets flertal icke önskade kriget, men därför
skulle fordringar uppställas, som [kunde] tillfredsställa dess självkänsla. [F]olket känner
detta, känner ock att bakom fordringarna skulle ställas maktmedel.
Jag har sett fordringarna; de är för obetydliga. Frågan ställer sig för mig på annat sätt.
Det gäller skandinaviska folkets hela framtid. Mitt mod tvekar: man måste bilda sitt
omdöme med hänsyn till frågans föregående behandling. Man måste framhålla för sig
händelserna 1813–1814, likasom vad som i framtiden är sannolikt i händelse av splittring
på halvön. Sverige inklämt mellan det expansionslystna Ryssland, det trätgiriga
Norge.
Ha vi kraft nog kunna genomdriva en annan form? Ja, om vi ställa till [förfogande]
militära och ekonomiska [resurser?], gå vi hem med segern, uppoffringarna skulle mer
än väl uppvägas av de omkostnader vi måste ställa för oss, om vi skulle idas eftertänka
[oläsligt ord] för västra gränsens försvar. Är frågan om bättre form för kontraktet, aldrig
har situationen varit gynnsammare än nu: Norge har löstgjort oss, Ryssland är bundet;
makterna vill ha status quo.
Instämmer med Åkerhielm.
B o n d e : Ingen varit varmare vän av unionen än jag. Har ansett den vara värd alla
möjliga uppoffringar hittills. Allt skulle göras för den icke skulle brista. Smärtsamt då
tvister om §§ framkallat uppoffringar.
Det är gjord handling nu, det kan icke hjälpas.
Man säger: eftergifter hade föranlett nya spörsmål. Ja, det är mycket möjligt, det är troligt,
men det hade dröjt något. Vi hade glidit ur unionen, då hade icke denna bitterhet
uppstått. Tror icke många i Sverige skulle sluta sig till detta yrkande, vid folkomröstning.
Jag tror de utländska makterna icke skulle se med ogillande, utan kanske med gillande,
tämligen likgiltigt. Den enda, som uttalat förvåning över saken, att icke
maktmedel använts, var Ryssland.
Frågan om vi skulle kunna besegras. [R]edan att misstro på somliga håll yppats om
vår förmåga, innebär svaghet på vår sida, som gör resultatet tvivelaktigt.
Man har sagt vi måste: vi äro dubbelt så starka. Tar man numerära skillnaden, vad tjänar
då försvarsanstalterna till mot Ryssland? Tag med också den skilda kraften hos för-
386