pdf-fil - Riksdagen

X. Första urtima riksdagen 1905
Vice [ordföranden]: Icke fått fram det reella värde som skulle vara till finnandes
av att med maktmedel söka nu uppehålla unionen. Unionen kan icke uppehållas
med mindre än det skulle åstadkommas genom ett krig. Många inom Sverige känna sig
nog tilltalade att gå en sådan väg. De, som göra dessa uttalanden på rak arm, har för litet
tänkt över vad kriget för med sig såsom följder. Vill icke i första rummet fästa mig vid
pekuniära uppoffringarna: de komme [att] inverka på våra förhållanden många tiotal av
år fram i tiden.
Fäster mig vid resultatet, som kriget kunde lämna oss, förutsatt att det bleve Sverige,
som bleve segraren. Även svenskar säger att det icke så givet. Jag tror på seger: men därefter
kommer frågan om fördelarna för Sverige. Unionshistorien visar att missförstånd
legat mellan de båda folken, som icke kunnat hävas av något, utan istället blomstrat upp
allt mer och mer. Roten och upphovet till detta missförstånd tror jag ligger icke allenast
i folklynnet och karaktären, utan ock i deras grundlag 1814. Man har ofta sagt: varför
tillåtes Norge fara fram så, Norge är lydrike. De, som sagt detta, har icke läst Norges
grundlag, icke ens §1.
Även under ny union skulle norrmännen fortfarande få behålla sina grundlagsbestämmelser
i det avseendet, varå jag syftar, nämligen att det skulle bli självständigt, odelbart
rike etc. etc., förenat med Sverige under kungen. Tror icke [det] går an göra det till
lydrike. Det vore något, som lika litet skulle kunna tillfredsställa Sveriges behov att vara
förenat med Norge. Jag tror icke heller att det skulle gå för sig att inkorporera det såsom
provins. Skillnaden i folkmängd för liten: så länge [det] finns norskt blod kvar, skall man
aldrig plåna ut dess självständighets- och frihetstanke. Vill då unionens bevarande eller
icke bevarande, och jag icke ser annat sätt att uppehålla än använda maktmedel, har jag
velat motivera: jag vill icke unionens uppehållande, när [det] icke kan ske på annat sätt
än genom maktmedel.
Å k e r h i e l m : Jag har uttalat den uppfattningen att unionen vore av det stora värde,
att den vore väl värd det offer, som [den] skulle kunna kosta att även uppehålla med
maktmedel. Den vägen är den enda utväg, som kan fullt ge Sverige den upprättelse,
som vi väl lite var önska, och det också den enda utväg, som kan fullt och helt tillgodose
Sveriges intressen. Då jag vet, att jag står så gott som ensam i utskottet om denna
åsikt, skall jag icke vidlyftigare gå in på skälen. Dock säga några ord. Första frågan: Är
det möjligt eller icke? Så väl av de uttalanden, som gjorts av militärer här, som även av
vad jag hört av andra militärer, är jag av den uppfattningen, att [det] icke kan hysas tvivel,
att Sverige skulle kunna föra sin vilja igenom. Det är så pass säkert som någonting i
den här ovissa världen. Det vore i hög grad beklagligt om svenska folket icke skulle tro
sig om att trots sin militära överlägsenhet och mycket större resurser kunna genomföra
en så pass liten uppgift.
384