pdf-fil - Riksdagen

X. Första urtima riksdagen 1905
dande, anser jag det skulle kunna vara möjligt. Billing yttrade, att det icke blott den
egna äran, det moraliska värdet det gäller, utan det är ock hans goda namn och rykte.
Det har, sade han, jag rätt att upprätthålla: det bör jag upprätthålla.
Det sker i civiliserade länder genom att ställa saker under en dom. I förhållandet
nationerna emellan har man icke haft annat att tillgå än krig, såvida man icke föredrog
att vädja till skiljedom. I detta fall är otänkbart att i vanlig mening vädja till skiljedom,
ty man vill ju icke något reellt yrkande. Vill icke bibehålla unionen eller i någon form
upprätthålla bandet med Norge. Men det skulle likväl vara möjligt, på sidan om sitt
övriga beslut, säga: att Sveriges folk har känt sig av handlingen den 7/7 [sic!, skall vara
7/6] djupt kränkt, och det bör Norge, då detta land nu ämnar inträda såsom fullt suverän
och oberoende stat i nationernas led, själv visa, om det tilltror sig att kunna försvara
sitt handlingssätt, göra det inför en domstol av 5 ypperste män ibland folken. Till denna
domstol skulle Sverige endast och allenast framställa den frågan: är norska stortingets
handlingssätt 7/6 att utan all hänvändelse till svenska statsmakten egenvilligt bryta vår
union, förtjänt av de civiliserade nationernas ogillande.
Detta skulle ha den effekt, att Norge antoge det, och i sådant fall antar jag vi skulle
ha det bästa hopp att vinna i detta antagande, eller därför att Norge avsloge det, och då
bleve det klart att det torts avsätta sin kung och torts bryta unionen, men icke torts att
sätta sig själva under en dom av folkets ypperste män.
Detta skulle icke vara villkor, utan rent erbjudande, som gjordes och som efter min
tanke skulle inför den allmänna meningen framstå såsom frukt av vår riksdags höga civilisation
att vi på detta sätt och allenast på detta, sökte en upprättelse. Jag skulle kunna
vara med på det, jag skulle kunna unna oss en upprättelse och norrmännen en förödmjukelse.
Och det bleve detta. Men någon annan form kan komma att genom händelser,
som vi icke förutse, leda till krigisk konflikt, och den anser jag på allt sätt och med
alla medel böra undvikas.
v o n K r u s e n s t j e r n a : Har icke ännu föranletts göra någon ändring. Kan icke
vara med om tvångsunion. Detta redan därför, att även om Sverige kan genomföra den,
tror jag vi saknar förmåga att kunna upprätthålla den. Med om unionens upplösning.
Detta beslut måste föregås av vissa villkor; villkoren först, sådana att de innefatta en
upprättelse för den rättskränkning vi lidit genom sättet, varpå Norge genomförde revolutionen;
vidare reell fördel för Sverige (på grund av Norges förändrade ställning till
oss). Vidare att vi kunna fordra, att de skola genomföras. Ur dessa synpunkter kan jag
icke vara med om en del här uppställda sätt att lösa frågor, som icke tillfredsställa dessa
fordringar.
1) Wieselgrenska förslaget i form av referendum eller nytt storting kan jag icke finna
vara någon upprättelse för vårt rättsmedvetande, då utgången av en dylik omröstning är
372