pdf-fil - Riksdagen

X. Första urtima riksdagen 1905
ser jag möjlighet att stämningen i vårt eget land skulle på tidsfristen kunna dämpas. Det
skulle minska krigsutsikterna. Det är för att representationen icke skall få bakläxa, som
jag förordar uppskovet. De andra villkoren äro småsaker. Uppställa dem i förväg måste
de. Icke först släppa riksakten, sedan underhandla såsom självständig stat. Vi ha sett
Grisbådarna. Jag varnar mot en sådan uppfattning.
H e n r i c s o n : Har alltid tänkt mig att unionen var nära nog en livsfråga för båda folken.
Har länge levat i den förhoppningen att norska folket skulle få en sådan uppfattning,
men har blivit besviken. Är ingen möjlighet att återknyta bandet. Att återföra det
med vapenmakt tror jag icke skulle lyckas. Kunde icke under några förhållanden medföra
lycka.
Sidner sa: vi mäktade icke uppehålla blockad. Säve trodde vi skulle kunna underkuva.
Men jag undrar om han tog i betraktande den olika entusiasmen. Ett sådant krig,
har man sagt, vore icke anfallskrig, endast försvarskrig, men huru man skulle bemöda
sig om proklamera en sådan mening, skulle saken alltid hos svenska folket tolkas såsom
anfallskrig. ”Ni måtte väl ändå tukta norrmännen”, sade man utom dessa murar. Vill ni
ha krig? Nej. ”Vi vill ha blockad.” Det visar, hur mycket de tänka utom.
Men andra sagt också: vad ni gör, ställ icke till krig, det är övervägande meningen
hos dem, som uttala sig. Men ett säger jag. Att lösa den med blod, det vore det olyckligaste.
Man har sagt Sverige skall fordra något i den vägen, om icke annat hjälper. Ja, i
forna dagar skulle äran upprätthållas med blodutgjutelse. Tror icke för tidigt om annan
åsikt gjorde sig gällande. Tror icke uppskov vore lyckligt: om främmande makter
erkände Norge, bleve det en förödmjukelse för oss att behöva i sista hand göra det. I
huvudsak kan jag ansluta mig till Tamm, vilket i huvudsak sammanfaller med friherre
Bondes yrkande, till vilket jag slöt mig. Men jag inlägger icke den meningen i friherre
Bondes yttrande, som [vice?] ordföranden gjort.
C a r l P e r s s o n : [Icke] någon gång så svårt begära ordet som just nu, men kan icke
erinra mig, att man fått det på så gynnsamma villkor. Att jag dröjt så länge, har gjort
mig mer och mer förvirrad, icke mer och mer klar.
När jag läst igenom K.M:ts proposition och denna pinohistoria, faller mig i tankarna,
att jag knappast sett sådan motsägelse, som finnes i densamma. Att den, som skapade
unionen, kunde tåla så mycket svagheter och icke gjort något vidare; sedan har fortgått.
När nu K.M. behagade förklara i sammansatt statsråd: gå utöver själva … Denna är i
sanning ... läsa. Det var 5/2 i år. Sedan när statsrådet tagit detta steg, då säger kungen:
”om ... närvarande?”
Sedan ännu skarpare i trontalet.
366