pdf-fil - Riksdagen

X. Första urtima riksdagen 1905
annan tänkbar. Men jag måste då, om något av följande villkor kan anses vara av annan
art än att Norge kan och bör och kommer att gå in på det.
1) Vi få ordnade riksgränsförhållanden. Jag lär väl aldrig kunna bedöma, huruvida det är
nödvändigt för Sveriges framtida försvar med byggande av gränsfästningar mot Norge.
Skulle man gå ut från den förutsättningen, som Daniel Persson gjorde, och jag undrar
icke på han framhöll den synpunkten, att förhållandena kan efter unionsupplösningen
bliva sådana i Norge, att just genom Norges tillskyndelse vi skulle behöva ett eller annat
fäste mot gränsen, och försvarsanordning på annat sätt också mot gränsen, så menade
han att vi icke skulle fordra gränsfästningar. Men ställa vi upp villkoret på det sättet, att
man fordrar neutral zon (Sverige lovar icke heller på sin sida), bör Norge icke kunna
neka, så vitt det icke har för avsikt i framtiden anfalla Sverige.
Huru storsinnade de än äro, och till vilken ytterlig politik de än gå, kan man icke
förutsätta detta än om det skulle därtill bli uppmanat från annat håll, från Ryssland, men
då hjälper ingenting, om så olycklig vore, då är det ju omöjligt för oss att försvara oss,
fastän naturligtvis om den dagen komme, vi gjorde vad vi kunde, det faller av sig självt.
Vad man menar med egentlig gränsfästning. Icke Fredriksten, som ju har annan uppgift
än endast försvar mot Sverige.
2) Norge lovar icke avträda land till någon annan stat. Det står i deras grundlag, de ha
de förklarat själva, att de icke vilja göra.
3) Lappfrågans ordnande. Deras existens är omöjliggjord, om de icke få flytta vissa tider
på året.
4) Trafiken på Ofotenbanan. Det går bättre, om vi göra det nu.
5) Bohuslänbanan. [L]öfte från statsrådsbänken om frågans realiserande.
6) Även andra saker få icke vid detta tillfälle glömmas, om man skall underhandla om
villkoren på samma gång som man underhandlar om upplösningen, men de äro av
mindre vikt. Jag skall icke upptaga tiden med dem.
När det gäller åstadkomma ett gott beslut, gott även i det avseendet att bli så enigt som
möjligt, kan det vara fråga om, att den ene likasom den andra kan få göra någon eftergift.
Men för tillfället anser jag, att jag ingenting har att jämka på, om man skall gå Norge
tillmötes med att räcka dem en hand för unionens upplösning, ty dessa villkor äro till
Norges fördel lika mycket som till Sveriges.
Säger man till sist, att det är för stor undfallenhetspolitik, så kan näppeligen någon
läsa kungens trontal [annorlunda] än att han avsagt sig norska kronan. När man vidare
tänker på vad som från vår sida utgått till utlandets regeringar, kan man icke få någon
annan uppfattning än Sverige är berett avstå från unionen. Vad har man med allt föregå-
363