pdf-fil - Riksdagen

X. Första urtima riksdagen 1905
Föredrag om våra militära krafter till lands och sjöss har övertygat mig om att våra
krafter icke är tillräckliga för upprättande för närvarande. Det är möjligt, att vi skulle
kunna besegra Norge, men jag anser omöjligt att med någon politisk framgång kunna
behärska och organisera ett med vapenmakt kuvat Norge. Däremot talar också, att
Sverige icke kan bjuda Norge sådana fördelar, som kan för Norge uppväga skadan och
skammen från norsk synpunkt. Åtskilliga av andra makter ha kunnat göra sådant: givit
delaktighet i stora politiska välden. Jag tror icke det skadar vår prestige och vårt anseende
i utlandet, ty det vore väl märkvärdigt om främmande makter skulle ställa på oss
sådana anspråk som icke kunde fullt realiseras av England under boerkriget. Efter detta
krig, torde makterna icke anse att skadat vår prestige. Eftersom f.n. en tvångsunion icke
kan genomföras, må detta alternativ lämnas ur räkningen. Utgå från nuvarande situation.
Eftersom icke kunna nå det större målet, måste vi nöja oss med att uppställa ett annat
och mindre mål, och det beror på våra medel. Det är en större framgång, om vi lyckas
genomföra ett mindre politiskt mål utan användande av våld, denna politik skulle hävdas
av fast och målmedveten regering, men då så icke är förhållandet, få vi fundera var
för sig.
Först och främst icke alls komma ifråga att vi skall med en elegant geste kasta unionen
ifrån oss och lita på att därigenom skall vinna norrmännens förtroende. Det vore
mycket bekvämt åtaga sig enkelt sätt: det vore lika med Gladstone vid Majuba. På detta
sätt kan vi icke åstadkomma någon vänskap och samdräkt. Norrmännen kommer att
tolka det icke såsom vi vilja, utom såsom svaghet, och gå vi till oss själva, måste vi
bekänna, att innerst inne är motivet för denna ridderlighet en känsla av trötthet och
svaghet. De blir därefter ännu övermodigare.
Och vad som är ännu värre, det är att det kommer att tolkas precis på samma sätt på
utlandet, där vi ha att bevara eller förlora anseendet, trots vad världspressen säger och
diplomaterna kan säga.
Det kommer icke blott bli nedsättande för vår ära (i utländska utlåtelser har jag tyckt
mig märka mycket stark anstrykning av förakt) utan det är ock i högsta grad farligt för
oss för framtiden, om de få sådan uppfattning. Ty när vi släpper taget gentemot Norge,
en så svag granne, f.n. förbundsbroder, som brutit mot vår solklara rätt, då är tydligt att
starkare makter kommer att uppmuntras, att först och främst skjuta våra intressen åt
sidan både vid reglerandet av förhållandet till Norge, och att förgripa sig på våra intressen.
Det är farligt för Sveriges intressen, som våra ridderliga friherrar uppskattat.
Att de utländska makterna fatta en icke fördelaktig tanke om oss, kommer sig naturligtvis
därav, att vår regering har blott och bart inskränkt sig till att protestera och ingenting
verkligt gjort, och dessutom alldeles opåkallat, att all vapenmakt skall vara utesluten
från krisens lösning. Sådana där protester mot rättskränkning skattas i internationella
353