pdf-fil - Riksdagen

X. Första urtima riksdagen 1905
2) Zonen: begär svenska riksdagen, att norrmännen skall riva ned dessa gränsfästningar,
vilkas betydelse jag icke [har] klart för mig – kanske icke mer än fågelskrämmor – det
kan ha sina sidor. Det skulle binda oss också, att icke befästa vår gräns i väster. Vi bygga
upp skansarna vid Eda och Morast och Frösö.
Jag faller då tillbaka på Wieselgrens motion: vi behöva en upprättelse i rättens namn. Vi
förhandla icke med detta, men äro beredda till förhandling med storting och regering,
som bär laglighetens märke, och det kan det på sätt och vis få efter nya val. Eller om det
dröjde för länge, falla in på frågan om folkomröstning. Billing stödde sig på den: prejudikat
etc. etc. Har vi icke dylika plebiscit vid våra val! Ligger icke i programmet ett imperativt
mandat. Vi måste förresten även taga hänsyn till övriga Europa. De övriga
nationerna vilja helst ha aktiv aktion. Då vill man visa övriga världen att vi fått någon
satisfaction. De begripa en dylik allmän folkomröstning.
Resultatet är givet, säger man. Ja, icke blir det enigt. En minoritets farhågor kan
undertryckas ibland. Det finnes ett starkt högerparti ännu, som icke våga[r] träda fram,
men som beklagar de sorgliga förhållandena där borta.
Stämningen i Norge är exalterad. Huru gick 1814? Erinra sig herrarna dessa gripande
intryck vid veto [?] valet? Dovre står ännu: enighet och trofasthet var borta,
övermodet och skränet var borta.
Då man icke uppställer något, som norrmännen måste säga nej till, då bör detta fasthållas.
Det är ideell natur. Det ger och sprider över vårt handlingssätt ett sken av något
liberalt, storartat, vackert.
H j ä r n e : Lika djupt som någon annan, känner jag [den] skymf och skada, som
Sverige lidit och lider fortfarande. [M]en här sitta vi i ansvarsfulla överläggningar, som
skola utmynna i ännu ansvarsfullare beslut. Därför kallblodighet. Vad som kan och bör
göras just nu och i denna stund?
Det är mångt och mycket, som tilltalar mig i ordf. och Åkerhielms åskådningssätt.
Sverige har obestridligen rätt f.n. att näpsa den rättskränkning, som Norge begått, även
med vapenmakt. Det är Sveriges obestridliga rätt, det är icke anfallskrig, utan försvarskrig
för vår rätt och för unionen. Unionen kan efter mil[itär] exekution ombildas till
bättre skick än vad förut haft.
Jag har alls inga betänkligheter mot någon tvångsunion i och för sig. Jag tror det vore
lyckligt icke blott för Sverige, utan i längden för Norge, ifall unionen blev återupprättad
i fastare form och med vapenmakt. Tvångsunionen många gånger lycklig för många
släkten efter dem.
Men det beror på huru den genomför[e]s, under vilka förhållanden. Lycklig för England
och Skottland, lycklig för Förenta Staterna, för Tyska riket. I vårt fall, särskilt för
närvarande, är en tvångsunion icke genomförbar.
352