pdf-fil - Riksdagen

X. Första urtima riksdagen 1905
att icke kunna accepteras av Norge. Mycket beror på formuleringar. Kan hända då ett
och annat måste falla eller utbytas.
S ä v e : Med anledning av villkoren: det om novembertraktaten har förkastats av en föregående.
Det förefaller mig vara tämligen betänklig beskaffenhet. Märkvärdigt att nu
kommit fram, då man under sista årtionden så totalt ringaktat dess bestämmelser, att
svenska utrikesministrar – jag tänker på Lagerheim i andra kammaren – länge ville göra
den alldeles betydelselös. ”Må den vila i fred”, sa han i II. Jag har nu haft en helt annan
uppfattning om dess bindande kraft och fördel för oss.
De makter som sign. den, sign. den på grund av politiska förhållanden rådande 1855.
Den kom till stånd, föranledd på grund av Oscar I initiativ. Ett av honom känt behov
att en medverkan av västmakterna skydda Finnmarken i norr, vartill han hade anledning
på grund av förhandlingarna 1851–1852 i Stockholm med anledning av lappfrågan och
Varanger, då ryssarna yrkade plats vid Varangerfjord att få under vintern uppsätta fiskebodar.
Krimkriget kom upp på grund av en annan fråga. Situationen 1851–1852 var mycket
farlig. (Handling 1902 i D. Nyheter). Oscar I kände faran, inledde förhandlingarna.
Det skulle vara stort intresse att få refererat av dessa förhandlingar, som icke kunna
publiceras på grund av tryckfrihetsförordningens bestämmelser. Det ansågs att det var
inledning till offensivtraktat, och så betraktades den även av ryska regeringen.
De synpunkter, som voro gällande då för svensk-norska regeringen och västmakterna,
åsyftade då offensiva åtgärder, så kom dock freden. Gäller nu samma intressen för
oss? Det ligger något förödmjukande för oss i, att vi icke skulle kunna skydda våra
intressen själva. Vad man nu begär är hjälp, har sina anledningar. Nu upplöses unionen.
Skall man nu begära detta ytterligare stöd. Vore vi berättigade till att fordra så hade i vår
hand att kunna bestämma såsom godkännande för upplösningen skall upprepa sina förbindelser.
Detta kan icke göras till villkor. Icke kunna vi fordra en sådan förbindelse av
västmakterna. Det vore önskvärt, om vi fick något sådant. Huru kommer det att ta sig
ut? Vår ställning bleve ömtålig ställning med Ryssland och det trätgiriga Norge. Parterna
där måste sätta upp konfliktfrågorna med Sverige. Skall vi begära stöd av främmande
makter mot Norge? Skall vi tillkännagiva vår hjälplöshet, fordra förbindelse att
de skall hjälpa oss försvara våra gränser i norr? Men känslan revolterar något däremot.
Förhållandena bör klaras, men att ställa saken i detta samband synes mig icke fullt
korrekt. Vi kunna, såvitt jag vet, svårligen framställa såsom ett villkor.
Ett par villkor blev nämnda mot vilka jag revolterar:
1) Skiljedomstolen, [d]et binder händerna på Sverige, men icke på Norge, som sätter
sig över alla fördrag och paragrafer. Sverige är en hederlig stat. Vi skulle binda våra händer
gentemot Norge.
351