pdf-fil - Riksdagen

X. Första urtima riksdagen 1905
Norge har angripit oss, sade man. Vad anfallskrig och försvarskrig är, det tror jag fåfängt
att tvista om: varje krig blir alltid ett försvarskrig.
Jag tror vi böra noga besinna vikten och betydelsen av vårt värn att vi icke genom
förhastade beslut i ena eller andra riktningen, (uppenbart börja krig för unionens skull,
vore en; men utskottet kan komma till beslut och uttalanden som kan medföra krig, ja
bara en sådan som mobilisering anser jag ytterligt vådligt i den riktningen): besinna att
vi söka värnet för Sveriges väl och lycka i framtiden.
Om vi läte unionen upplösas, underkasta oss oberäkneliga utgifter för framtiden,
men i samma andetag säger han: vi anslå 100 millioner genast för att för framtiden slippa
utbetala några millioner mera för Sveriges försvar.
Icke villkor för villkorens skull av ringa eller större betydelse, utan att nu finna oss i,
vad som skett, förklara riksakten upphävd och åt regeringen uppdraga att med blivande
laglig regering i Norge överenskomma om avveckling av unionella förhållandena.
B l o m b e r g : 1) Tanken på omröstning i Norge. Den tanken tror jag icke bör upptagas.
Man kan komma fästa uppmärksamhet vid vikten och betydelsen av att saken ges ett
nytt storting. Det är i detta fall Norge som skall göra framställning. Den framställningen
kan göras av nuvarande stortinget, om det anser sig berättigat mot sitt land, sitt folk, att
göra dylik framställning. – Bonde sade: unionen var rättsligt bruten. Det fordras besynnerlig
uppfattning av rätten. Unionen är bruten på rättsvidrigt sätt. Förr än rättsliga former
finnas, kan andra parten icke yttra sig om det. Riksakten kan icke ensidigt hävas av
någondera parten, äro alla ense om i Norge. Ett ensidigt åtgörande har ingen betydelse.
Vi måste avvakta en förklaring från Norge, om vi önska unionen upplöst. Jag skall svara:
vi äro villiga.
[Bonde t]ror att det var efter kriget i Tyskland och efter Kielfreden, som Sverige kom
att få unionen. Innan [Sverige] gick till kriget i Tyskland hade det betingat sig att vinna
Norge. [Sverige] gjorde en ny kraftansträngning för att vinna Norge. Grundtanken var
att vinna trygghet gentemot den fara som en lång landgräns hade åsamkat Sverige.
Släppa vi unionen, måste vi tänka oss för att vi förlora den trygghet, som vi då vunnit.
Man talar icke om Svenska tronen [?], utan om att hjälpa Norge, bereda lugn åt
Sverige, icke göra svårighet, icke krångla, icke lägga hinder i vägen för all utveckling i
frihet. Mycket gärna för mig men förutsättningen är att vi skall alltid beakta vad som för
egen välgång är av vikt och nödvändigt. Vårt intresse är n:r 1).
Vi skulle förlora våra trumf, som vi ha på hand, om vi skulle erkänna? Vilka trumf?
Jag känner blott riksaktens bestämmelser om föreningen! Norges storting går icke in på
att framställa mera! Varför icke? Är det kränkande för Norge att begära det, då vi säga,
att vi icke fordra annat än som är oundgängligen nödvändigt för oss. Det är att säga: be
348