pdf-fil - Riksdagen

X. Första urtima riksdagen 1905
2) Norska stortinget eller (event. norska regeringen) begär ett erkännande från svensk
sida av Norges suveränitet och begär förhandling om sättet för avveckling av bestående
förhållanden.
3) Vidare uttala sig för några bestämda villkor, som från Sveriges sida fordras, särskilt i
handel och sjöfart, ”bli behandlade som mest gynnad nation”.
[4)] Gränsförhållanden: Grisbådarna tycker jag är viktig sak.
[5)] Neutral zon: det skall man väl på båda sidor kunna anse såsom lagligt och fördelaktigt
för återvinnande i en framtid av mera vänskapliga förhållanden mellan länderna.
W a c h t m e i s t e r : En svensk, som varit med om förhållandet med Norge, men
icke medlem av riksdag[en], han utgår från att säga, att grundtanken med 1814 var att
[få] vår västra gräns skyddad. Vidare att vi icke vill upprätthålla unionen med vapenmakt.
Man skulle göra en bindande överenskommelse med Norge, som skulle bestå i,
att intet av de båda länderna skulle få ingå överenskommelse med några främmande
makter utan att förut konferera med andra landet, och icke överenskommelse kunna få
göras, såvida de på något sätt skulle vara stridande mot andra landets intressen.
För att göra dessa överenskommelser bindande borde man stipulera, att tvistemål i
detta hänseende skulle hänskjutas till skiljedomstolen i Haag. Men för att vara säkrare på
att något effektivt skulle kunna uppnås, skulle vardera landet deponera 25 000 000 kr.
hos holländska regeringen, vilkas ränta skulle årligen betalas ut till deponenten, men att
domstolen skulle äga rättighet att om någon bröte stipulationerna döma de 25 millionerna
till den, mot vilken brottet ägt rum.
K l i n g s p o r : Norrmännen skulle känna mycket stor tillfredsställelse, om de finge
höra denna debatt.
Blott farhågor för att vi icke skulle kunna göra, vad vi borde göra. Man bör också
väga: vad har norrmännen att sätta in emot?
Vi skall taga i betraktande vad vi skulle gjort 1814 för att skydda vår västra gräns, om
vi icke skapat unionen. Det är en statsmannafråga. Men vi ha icke några statsmän, de ha
gått ut av brist på torka på statsmannatankar. När icke någon bär upp en tanke, utan allt
kastas på riksdagens initiativ, att själva Kungl. Maj:ts regering håller sig i periférien:
ingen vill bära upp en tanke, som kan leda till stort program.
Det är [en] brist att riksdagen skall behöva supplera detta. Det första är att få fram en
person som vill lägga fram ett förslag, som han vill bära upp och som riksdagen kan
stödja. Kinkigt att ur olika mening fått fram.
Icke bråka för mycket med formaliteter. Begagna oss av tillfället, som de lämnat oss,
men icke såsom regeringen föreslagit: springa och taga chikanering för framtiden. Det
kommer icke finnas någon, som kan bära upp svensk känsla, om icke dessa chikaner och
345