pdf-fil - Riksdagen

X. Första urtima riksdagen 1905
Slutligen: att hänvisa till en metod som referendum etc. etc., det har använts [i andra
länder?], men aldrig satts ifråga i våra nordiska länder. Jag tror vi för vår inre politik
skulle begå stort misstag, om vi hävdade sådan form för svenska folkets representation.
Skulle vi nu erkänna det såsom lämpligt? Jag tror icke heller på sanningen av sådan folkomröstning.
Ö s t b e r g : Har icke samma uppfattning som sista talaren, att vore utan någon betydelse
att fordra från Norges sida ett nytt uttalande från norska folket.
Efter vad sagts, att man i Norge borde fordra någon laglig regering att förhandla
med. Det är ju sant, att lagar upphävas, institutioner falla vid revolution, men det står ett
sådant folk fritt att bestämm[a] nya former för sitt framtida politiska liv. Det är naturligt,
att man antar ny konstitution; först sedan detta har ägt rum, vinner man, att ordnade
förhållanden inträtt i landet. Därför naturligt att man från svensk sida begär, att innan
förhandlingar öppnas skall förhållandena i Norge inträtt i lagliga förhållanden. Man
invänder: vi veta nytt storting kommer på samma ståndpunkt som det gamla. Ja, det är
sant, men såsom inför domstolar: man begär det skall styrka sin befogenhet att tala. Det
är valt på programmet förhandling med Sverige. Det skall visa att det har vidsträcktare
befogenhet än som lämnades stortinget i det val, som ägde rum för tre år sedan. Jag
anser det alltså ligger fog för hans framställning.
Men jag anser vidare, att initiativ skall tagas från Norge: Det har icke begärt erkännande,
det har icke begärt förhandling. Det överensstämmer icke med vår värdighet att
begära att få förhandla om upplösningen, vilket vi icke velat bryta och till vars brytning
vi icke ha någon skuld.
Trapp begär 1) att få fullmakten, 2) träffa villkor [för] uppgörelse. Även om den göres
villkorlig, lärer svenska riksdagen bli bunden av densamma. Vi har erfarenhet, huru betraktades
vid [konsulatförhandlingarna?]. Det var ett brott, när dessa förhandlingar
strandade. Vad skulle man säga om regeringen på uppdrag av riksdagen träffade en
överenskommelse, med vilken man sedan icke vore nöjd.
2) Medgivande att få ingå i förhandlingar synes icke behövligt, men den rätten har
Kungl. Maj:t, och Kungl. Maj:t lär väl redan ingått i underhandlingar. Statsministern
upplyste, att redan varit resonement där man hade från norsk sida velat visa oss mycket
stort ”tillmötesgående”. Det stötte mig det uttrycket, att norrmännen skulle framhärda
att de ville visa oss tillmötesgående. Riktigast lämna det beskedet, att riksdagen ville gå
in på att medgiva upplösning av unionen, men endast på följande villkor:
1) Nytt storting uttalar sig för unionens upplösning.
344