pdf-fil - Riksdagen

I. Unionsupplösningens förhistoria
Men medlemmarna av specialkommittén fortsätter sina diskussioner om olika aktionsvägar
utan att fästa något allvarligt avseende vid regentens avvisande hållning. 1 Den
6 mars läggs slutligen grundstenen för en norsk samling. Man gör en kompromiss mellan
Venstres beslutslinje och den av Vinje lanserade korta laglinjen. Den senare bildar
grundvalen. Under innevarande session skall Stortinget anta en lag om egen norsk konsulatapparat.
Senast den 1 april 1906 bör lagen träda i kraft. Medel till ett eget konsulatväsen
skall beviljas av innevarande storting. 2
Dateringen visar hur oerhört omsorgsfullt man gått till väga. Genom att skriva ut
årtalet 1906 har Venstre fått igenom sitt krav på klart avståndstagande från långa laglinjen.
Man visar att man inte tänker tolerera att kungen lägger in suspensivt veto. Skrivningen
”senast den 1 april 1906” och inte exempelvis ”före den 1 april 1906” har
kommit till för att tillfredsställa høirepolitikerna. Det norska budgetåret har börjat just
den 1 april. Om man stannat för formuleringen ”före den 1 april 1906” skulle lagen ha
måst träda i kraft senast den 31 mars 1906. Av budgettekniska skäl skulle Stortinget då
ha tvingats fatta bevillningsbeslutet redan under innevarande stortingssession. Lag- och
budgetbeslut skulle i praktiken ha kommit ungefär samtidigt. Sattes däremot tidpunkten
till senast den 1 april 1906, hade man en teoretisk möjlighet att låta verkställigheten
komma en dag in på det nya budgetåret. Då kunde bevillningsfrågan sparas till höstens
storting. Härigenom fick man en möjlighet att undvika en samlad kris på båda frågorna
samtidigt, vilket borde göra det lättare för kungen och Sverige att godta aktionen.
Den 11 mars utnämns Christian Michelsen till chef för en nationell samlingsministär.
Mången venstremans dröm har därmed gått i uppfyllelse. Høire och De moderate har
slutit upp bakom en aktivistisk politik. Kronprins Gustafs enträgna vädjan om förhandling
har förklingat ohörd.
Riksdagens särskilda deputerade
Under det att ovädersmolnen skockat sig över fjällen i väster, har man i Sverige börjat
resa krav på ett samlat uppträdande för att om möjligt besvärja stormen. Halvannan månad
har förflutit sedan konsulatförhandlingarna brutit samman, men fortfarande har
riksdagen inte yttrat ett ord om händelsen. När kronprins Gustaf återvänder till Stockholm
efter vistelsen i den norska huvudstaden, stannar han inför den ovanliga åtgärden
att, precis som 1895, sammankalla riksdagens särskilda deputerade. Arbetet inleds med
att kronprinsen deklarerar sin personliga åsikt i bl.a. formfrågan. Att norrmännen enat
sig om aktion enligt korta laglinjen har inte fått honom att ändra mening. Saken angår
1 Castberg 1953:243, 244 f. ”De fleste trakk paa smilebaandet ad den kongelige formaning”, berättar Specialkommitténs
sekreterare Adolf Pedersen i sina minnen den 1/3 (Pedersen 1905).
2 Castberg 1953:251 f. och Heiberg 1906:32 f.
33