pdf-fil - Riksdagen

X. Första urtima riksdagen 1905
Det kan efter min uppfattning icke vara rimligt betvinga ett sådant [folk] med vapenmakt,
såsom Wieselgren säger, utan där vore passivitet på sin plats.
Vi äro underkastade den eventualiteten, att norrmännen säger nej. De utländska
erkänna. Ja, jag för min del anser en sådan begäran så billig från svensk sida, finner icke
något skäl, varför Norge skulle vägra, men eventualiteten finnes alltid, ehuru jag föreställer
mig att man bra väl kunde på förhand förvissa sig om utländska makters ställning.
Där kan man säga: detta är formellt, icke tillfredsställande.
Den andra vägen vore: Sverige sade: vi vill vara med på de och de villkoren, ställde
reella villkor. Ja, även på detta sätt skulle Sverige kunna göra sin vilja gällande gentemot
detta maktspråk. Jag skall vara med om detta under två förutsättningar:
1) att villkoren verkligen innebära något verkligt reellt intresse för Sverige.
2) att villkoren äro sådana att de kunna av Norge accepteras. Ty uppställer man dem,
måste hålla på dem. Där duger icke passivitet, utan de måste fyllas.
Vilka villkor skulle komma ifråga[?]
Skiljedom. Från första början tilltalande att vara fri från dessa kontroverser. Det förutsätter
en generell, absolut skiljedom: underlag för äran och integriteten. Den part, som
vill göra gällande den invändningen, att avgörande istället därvidlag. Norge skulle säga i
saker, där chanserna vore dåliga [?], det gäller äran.
En speciell traktat skulle icke ha sådan betydelse, att den borde indragas i detta.
Neutrala zonen: det är ett kardinalt villkor.
Novembertraktaten: Det kan vara av stor betydelse, att denna särskilda introduktion till
västmakterna icke går förlorad. Huru detta skall ställas i samband med unionsupplösningen,
det är en ganska kinkig fråga.
Transitofarten: förtjänar ett noggrant omarbetande.
Grisbådarna: instämmer den nuvarande faktiska gränsen fastställes för all framtid.
Flyttlapparna: Det är nog liten fråga. Den rör få och obetydliga frågor. Men hur få det
är, det är livsfrågor för dem. Norge påstår 1751 års kodicill är uppsägbar. Man skulle få
erkännande av dem, att rätt att flytta finns.
Men första frågan är den: skall unionen med maktmedel upprätthållas.
T a m m: Beklagar vad som skett mycket. Har haft mycket [oläsligt ord, börjar med k].
När den ena drar sig aggressivt, den andra står på ”status quo”. Den som står på status
quo, organismen [?] i folk, han går under.
Kan och skall unionen, sådan den är, upprätthållas med vapenmakt?
336