pdf-fil - Riksdagen

X. Första urtima riksdagen 1905
Regeringen säger: förhandlingar bör föregå. Man måste få granska dess punkter.
Jag vill då icke yttra mig om punkt 8), vill höra vad regeringen har att säga.
Icke yttra mig om frågan om novembertraktaten, som jag icke mäktig att bedöma.
Övriga villkor vill jag dela i olika grupper.
2) Skiljedomstraktat: alla borde vara ense om det, förslaget bör icke föregå uppsägning.
Jag har icke höga tankar därom, tror icke vi böra med norska statsmakterna ingå i förhandlingar
därom. Anstå till dess Norge fått legitim regering.
3) Grisbådarna på samma sätt.
[4]) Sjöfartsförhållanden äro alldeles indifferenta.
[5]) Flyttlapparna måste vara klara först.
[6]) Zon-frågan måste vara klara först.
Men vill man underhandla förut [sic!] om vissa saker, tror jag icke lämpligt att bara underhandla
om lappfrågan och zonfrågan men för att utfylla programmet skulle man taga
upp förslag i första punkten om avvecklingen. Jag tror icke nödvändigt att gå förut,
men tror för utfyllning kan det vara bra. Lika så om de internationella konventionerna
kan också vara en fråga: Alltså: frågan kan lösas alternativt. Antingen enligt de Geer eller
ock vad som synes mig något försiktigare, man går regeringens väg, förhandlingar om
diplomat. och konsulat, om flyttlapparna, samtrafik, möjligen om internationella …
Först efter fattar sitt beslut.
F r i h e r r e Å k e r h i e l m : Jag kan väl förstå den leda vid unionen, som gripit omkring
sig i vidsträckta kretsar i Sverige. Såsom de unionella förhållandena efterhand utvecklat
sig, är så, att unionen [bragt?] beaktansvärda och stora olägenheter.
Det är min tro, och [jag?] bekänner att jag många gånger sagt mig: skulle icke vara
lättnaden bleve borta, om jag också alltid varnat för att uttala detta offentligt. Det icke
främst med hänsyn till unionens verkan på inre politik, som vi måste besinna frågan om
dess inre tillvaro, utan först och främst med avseende på frågan om vår självständighet
och vår ställning. Om jag i det fallet haft någon tvekan, om jag också föreställt mig, att
unionen icke kunde vara av så oerhörd betydelse, har dock den upplysning vi häromdagen
hörde, övertygat mig om att det skulle vara en oerhörd svårighet för Sverige att
undvara unionen. Generalstabschefen erinrade, att i händelse den upphört, icke blott
skulle vara nödsakad ersätta det bidrag till gemensamma försvar, som man beräknar i
norska, måste också vara beredda möta på en gång fiende från två håll, och mig förefaller
nästan, som han ansåg så långt skulle icke våra krafter kunna räcka. På samma sätt
332