pdf-fil - Riksdagen

X. Första urtima riksdagen 1905
granne, utan snarare såsom motsatsen, så kan jag icke förstå annat att omsorgen om Sveriges
trygghet bjuder att såsom villkor för unionens upplösning ställa sådana villkor, som
påkallas av vårt krigspolitiska läge. Jag vill icke ställa upp alls villkor, som, såsom yttrat
förut, kunna vara Norge särskilt förödmjukande, och som skulle vara omöjligt för dem
att fylla. Men jag anser att vi kan se saken ur ren svensk intressesynpunkt. Här skall ställas
upp villkor för vår säkerhet. Inga små villkor, icke landavträdelse.
Men ett villkor, det är sista punkten: villkoret synes mig, så vitt jag förstår, innebär[a]
en verklig fördel för Sverige, och det synes även erbjuda en bestämd fördel ... och därpå
lägger jag sådan vikt ... att det ligger någon upprättelse för Sverige i detta, att gränsfästningarna
försvinna. Jag kan icke dela den för Norge ursäktande uppfattningen om deras
tillkomst. I deras tillkomst ligger krig ... mot Sverige. Därför kan det vara upprättelse
för oss att dessa försvinna, och det synes mig icke heller omöjligt att detta villkor Norge
går in på det.
Ett sådant villkor är bättre än Billing[s], att norska stortinget skulle först begära förhandlingar
med Sverige angående unionens upplösning. Detta synes mig vara omöjligt
för Norge utan att erkänna, att vad det har gjort, har varit orätt, och ett sådant erkännande
lär icke kunna fås från norska stortinget utan våld. Och om detta villkor vill jag i
likhet med andra att då vi framställa det, icke vi säga, vi hålla icke på det. Utan bakom
det villkoret skall också stå makt och bestämd föresats att genomföra det.
L i n d m a n : I alla uttalanden har jag förgäves spårat några allvarliga ansatser till att
tänka på: är unionen icke till nytta att bevara? Varför kom [den] till stånd? Jo, därför att
Sverige och Norge skulle mot främmande makt vara starkare land än … Man vet också,
att den kom icke till stånd frivilligt, utan den är en påtvingad union. Vi veta att norrmännen
försökte att komma ifrån denna union. De valde sin egen konung, försökte
med vapenmakt hävda sin självständighet. Det lyckades icke.
Men från svensk sida idag värd uppoffr[ingar] och de hade blivit gjorda i mycket
större om[fattning] om Norge om [sic!] hade varit behövligt att få ha kvar. Man säger
från alla håll: den är icke värd något. Faktum upplösa.
Jag undrar, om icke är ett slagord blott, men om rannsakar sig själv och frågar: skulle
icke vara värt göra något att bevara den. Det är den enda stora synpunkten: skall ha kvar
eller icke.
Vill man stryka bort unionen, kan upplösningen tänkas på flera olika sätt, men jag
skulle icke som sagt vilja att man så helt utan vidare bara därför att den ena parten, vi
bryter sönder unionen, att vi därför skulle vara färdiga att bara säga ja till den saken och
godkänna det skedda. Det är faktum, att den är sönderbruten: om en person ingått
avtal, är hans rättighet att bryta, men om han upplöser, kan vara tråkigt, men ett faktum
att han gjort det, det är ingen ärekränkning.
325