pdf-fil - Riksdagen

X. Första urtima riksdagen 1905
meningen kanske allmännare [att] man måste finna sig i allting. Finna sig i vad som är.
Man säger: man skall få äran upprättad genom att tvinga dem till steg att de be om förlåtelse.
Anstränga dem, komma in med begäran om upplösning, och bara det bör vara
ära [att] få. Jag tycker skillnaden är liten: ju mindre man bökar, ju bättre är det, ju fredligare,
lugna förhållanden på halvön, om man icke uppställer några villkor. [V]i skall
icke framställa villkor, som äro av beskaffenhet att kunna fram[kalla?] ovilja. De villkor,
som regeringen föreslagit oss, äro de flesta av beskaffenhet att de icke äro värda att framställas
såsom villkor.
Alltså icke villkor: bara fordra på ett rättsligt sätt! Kan man tänka sig avtal brutet på
rättsligt sätt? Kan icke finna, om det skulle brytas på rättsligt sätt, där åter stå ju ”evärdelig
tid”. Det är brutet om båda gå in på det. Tror icke att man kan finna form för att
Norge skall rättsligt uppsäga kontraktet.
Tror icke alls heller därför, att det är lämpligt att vi på samma gång som vi säga att [vi]
icke erkänna förhållandet, vi erkänna icke regeringen: Stortinget har begått uppror, icke
kan vi vända oss till det. Det är högst olämpligt att med dem vilja underhandla! ”Man
skall sätta fram villkor såsom ultimatum, makt bakom ordet, anslå tillräckliga medel.”
När man icke tänker anlita dessa medel, tror jag det är bra oklokt tillgripa dem.
Tror bäst och klokast icke alls ingå i underhandlingar, ”som Norge brutit det fördrag,
som [det] haft med Sverige, förklara vi å vår sida riksakten förverkad.” Norge berövar
sig därmed alla förmåner, som riksakten tillerkänner dem. [D]ärmed må vara slut.
Sedan finnes alltid åtskilligt att reglera såsom alltid beg[agnade] kontorsmöbler att
dela. Grisbådarna. ... sådant som kan regleras efteråt såsom vänskaplig stat, i fall man
icke har på något sätt brutit för framtiden goda förhållanden mellan båda länderna.
Utfartsvägarna. Den saken är ju reglerad. Kan regleras efteråt. Det är enkel traktatfråga,
som måste vara överensstämmande med Norges fördel, som med vår och den
bleve reglerad.
Det enda stora villkoret och för vilket man skulle insätta all sin kraft det är den s.k.
neutrala zonen. För tidigt yttra sig i den frågan, ty P.M. om den har icke kommit. Men
det kan ju vara ganska tvivelaktigt, huruvida överenskommelsen om sådan zon kan ens
för regeringen vara fördelaktig, ty icke nog med att vi ålägga Norge rasera sina, de
måste lova att icke själva uppföra. Huruvida detta kan vara klokt, kan vara tvivelsmål.
Dessa gränsfästningar på norra sidan egentligen avsedda för att betrygga Norge [mot]
anfall från Sverige. ”För att kränkt vår ära” genom upprätta dem. Men, man får väl
också sätta sig in i deras förhållanden; de ha ansett sig icke önska [sammansatt ord, börjar
med en – eller av –, slutstavelsen -het ?], direkt skulle alltid kunnat få eftergifter, som
de varit vana att få: de ha tänkt sig skulle göra revolution och satt sig i försvarstillstånd
för revolution. Något så stort brott alltså icke. Hoppas på allmänt kompromissande i
utskottet i slutet. F.n. enda kloka, vad vi ha att göra, är att …
323