pdf-fil - Riksdagen

X. Första urtima riksdagen 1905
annan inriktning. Jag vill icke tala om, huru svenska regeringen själv lagt orden i munnen
på makterna.
De främmande makterna vilja icke att saken skall leda till svårighet; deras egna intressen
ha föranlett dessa uttalanden, men dessa kunna icke fordra att Sverige skall göra
erkännande utan att andra parten begärde det.
F r i h e r r e B o n d e : Unionen är [oläsligt ord, slutar på -ning]. Fr[ö]n till upplösning
i omöjligheten att upprätthålla unionen mellan två stater av så olika storlek och
med så olika förhållanden som Sverige och Norge. Den större måste bli dominerande,
och det måste hos den mindre uppväcka missnöje. Men att den inneburit en viss styrka
visas av ett århundrade, man har ansett den ha betydande värde. Jag opponerar mot
dem, som säga att man måste se unionens upplösning med glädje. Den kan bli ganska
olycklig: det vore önskvärt att om möjligt upprätthålles eller hopfogas. Att upprätthålla
den med vapenmakt är omöjligt, ingen vill använda maktmedel för att upprätthålla den.
Den är ohjälpligt bruten. Huru skola vi bete oss? Det har sagts [att vi] skall upprätthålla
Sveriges rätt och Sveriges ära: det har sagts, att det är nödvändigt att hävda äran. Jag sluter
mig till dem, som icke kan finna att Sveriges ära skulle blivit kränkt genom avtalet.
Norge kan icke kränka vår ära.
Om jag med en annan träffat avtal, avtal för evärdelig tid; hjälpas åt i nöd och lust,
om den andra säger till mig, det är tråkigt, det vill jag icke, adjö, icke skulle jag finna
min ära kränkt. [D]et vore ledsamt och tråkigt, han vore ärelös person, men icke kränktes
min ära genom hans beteende. Tror farligt att alltför mycket tala om kränkt ära. Det
kan i längden framalstra nationalhat, som vi främst av allt måste söka undvika. Ty även
om den är bruten och måste vara bruten, kan icke den förening brytas, som ligger däri
att vi äro delar av samma halvö, dömda att hänga tillsammans. Alltså nödvändigt för
bådas välfärd att vänskapligt och gott förhållande råder mellan dem, och den stora faran,
som alstras genom att framkalla nationalhat.
Sagts att man skall använda vapenmakt för att tvinga Norge till underkastelse.
Genom vapenmakt alstrar man icke vänskap och endräkt för evärdelig tid. Detta tal om
våldsmedel för att upprätthålla äran tycks ha alltför mycket tal om and[a]n i tyska universitet
och tyska kasärner. Avtal med blod. Man begår samma fel, som dessa tyska
punschofficerare så ofta anledning[?]. Tror icke med blod och vapenmakt tilltvinga sig
ära; med försonlighet hellre.
Om någon brutit vinner jag mera, om jag säger: jag skall glömma, låt oss vara goda
vänner, än om jag tar upp min hand och ger örfil. Jag tror det senare anses både oklokt
och brutalt i våra dagar. Vad göra? Skola [vi] utan vidare finna oss [?]. Ja, lär icke kunna
hjälpas, måste finna [oss]. Avtalsbrott, vi måste finna oss i det, när vi icke ser till att i
godo upprätta vad som är brutet, och icke kunna bevara det i [det] oändliga [?]. Jag tror
322