pdf-fil - Riksdagen

X. Första urtima riksdagen 1905
I den utredning, som då man har att göra, kan nödgas framlägga vissa synpunkter,
som tills vidare bör …[ofullbordad mening]. Dessa bör vara av mycket ringa omfattning
och endast av rent politiskt innehåll. De får avse de politiska förutsättningarna för en
eventuell unionsupplösning, men får sannerligen inte röra [oläsligt ord] angående detta
och ordningar, som den kungl. promemorian i rikligt mått innehåller och som tillhör
ett helt annat läge av frågan [än] nu före.
Spörsmål, som kan avvecklas när som helst, är beroende på vår egen lagstiftande
myndighet, när helst vi finna skäl. Dessa gälla i all synnerhet om de [befintliga?] papper
om rättsbest[ämmelser], som bör ändras. Kan vi göra när vi vill och alldeles oberoende
av hela frågan.
Men de politiska punkterna få icke lämnas obeaktade. 1) Är novembertraktaten. Det
är politiska förpliktelser, som unionen ikläder sig mot västmakterna, innebär å andra
sidan ett politiskt berättigande av mycket stor omfattning och bärvidd, som är för övrigt
unionen, Sverige–Norge, icke Sverige och Norge. Den saken måste ovillkorligen vara
klar, innan unionsupplösningen kan genomföras, av hänsyn till och vill[kor?] för främmande
makt, med vilken unionen slutit detta avtal och, som och det är för mig av vikt,
Sveriges intresse, i att detta upprätthålles så länge som möjligt, även för den framtid,
som kan ligga bakom eventuellt genomförd unionsupplösning. Klart huruvida dessa
makter vill tillerkänna Sverige denna förmån, som dessa traktater innebär, om Sverige
löser unionen, och om Sverige vill.
Vi behöva icke träffa avtal för Norge, men även den frågan kan vara värd beaktande,
huruvida Sverige intresse kan köpas att det undersökes, om och i vilken mån främmande
makter kan anse denna traktat böra genomföras även med Norge, och då kommer
frågan fram i tredje linjen. Huru ställa sig till eventuellt genomförande av denna
traktat, överförd på Sverige och Norge gent emot västmakterna, med avseende å deras
inbördes ställning till spörsmål av liknande innehåll: det är rent politisk fråga, som ovillkorligen
måste beaktas vid upplösningen.
En annan fråga är den, för att icke tala om neutrala zonen, frågan om lapparna.
Sverige kan fordra, att Norge erkänner den fortfarande giltigheten av en traktats
bestämmelse, vars giltighet ända in i senare tid i Norge erkänts. Här gäller tillvarataga
rätt och intresse för en fattig grupp av vårt folk. Där plikt icke släppa efter.
Man kan fråga sig: skulle detta medföra något som helst förmynderskap för oss på
grund av eventuellt erkännande. Nej, alldeles icke. Den fordran, som härvidlag från
Sveriges sida framställes, och som icke innebär annat än att Norge skall, om det önskar
upplösning av rättsurkunden, först göra framställning om det. Om en sådan fordran
framställes, tror jag icke att någon makt skall förrän alldeles utomordentliga omständigheter
inträffat, erkänna Norge. När den undandrar sig en sådan billig och rimlig och på
rättsliga grunder byggd fordran. Ingenting av det vi hört uppläsas ger en antydan i
321