pdf-fil - Riksdagen

X. Första urtima riksdagen 1905
bedöma sakens [?] värde och icke värde, så är man ense om att för så vitt [unionen] har
och haft något värde, så bestod det uti att giva oss en trygghet åtminstone västerut; och
att bereda sådan trygghet så vitt möjligt det är vad man nödvändigt också måste fordra.
Jag tror icke mycket värde på det hela, därför att jag har mist förtroendet för det
norska folket. Jag vet icke varför jag skall tro på några papper längre, när jag icke kan tro
på deras egen grundlag. Jag vet icke vad en skall tro den om, som utan att knappast en
enda röst höres, bryter ed mot sin kung och sitt broderfolk. Men de ha väl icke annat
nu att göra än att skriva nya papper. Men jag tror de papperen mistat redan från begynnelsen
ganska mycket av sitt värde, om Sverige i dessa dagar helt enkelt sade: ”Ni få gå
med oss ... bryter vilket avtal som ni vill, så det gör detsamma. Svenskarna säger ja och
amen”
B l o m b e r g : I huvudsak till två föregående talarna. Saken måste ses ur något mera
rättsliga synpunkter. Unionen lyder under svenska riksdagen med bestämmanderätt,
och icke i den omfattning, som skymtar fram i regeringens framställning och särskilt utrikesministerns
not, då det är frågan om traktat som regeringen kan fasthålla vid eller
avstå från. Unionen har sin grund i bestämmelser, rättsbestämmelser, lagbud, till vilka
såväl den svenska staten genom sin lagstiftande myndighet som norska gåvo sitt bifall.
Redan vid norska grundlagsrevisionen i oktober och november [1814] så framträdde
den grundtanken alldeles klar, då däri uttalades att grundlagen var antagen under förutsättning
av svenska riksdagens rätt i de delar, där denna rätt beröres, och det blev sedermera
slutfört och realiserat genom riksaktens antagande som en lag antagen i båda
landen. Denna lag kan sålunda icke brytas, utan att båda kontrahenterna i lagstiftningsväg
därvidlag medverka. Sålunda är oundgänglig förutsättning för normalt tillvägagående
att båda parterna göra framställning om ändring i ett lagbud, om att den
[fram]ställning[en] sedan av andra parten upptages till behandling. Ett sådant faktum att
man lade sådan bestämmelse i dessa rättsnormer ur [inlagan? oläsligt ord] och gav på så
sätt här har ske[tt?] kan icke på något sätt betraktas inom rättslig ram [som] vi böra röra
oss; Det är en ovillkorlig fordran på oss själva att förklara, att vi må vara huru villiga
som helst till uppgörelse, fordra att den saken skall behandlas i rättslig form. Sålunda
först och främst, då vi icke ha anledning göra framställning, detta må göras från andra sidan.
Det är mitt villkor, mitt huvudsakliga villkor. Jag kan icke finna något [vakt?,vikt?
oläsligt ord som slutar på -kt] med anledning av propositionen som [försvar? oläsligt
ord], förklara icke kan bifalla densamma, utan att svenska riksdagen för [sin del?] avvaktar
att framställning från Norge blir gjord angående den unionella upplösningen, som
de faktiska förhållandena för oss angiva, att därifrån önskas. På det att därefter saken må
kunna av oss upptagas till prövning.
320