pdf-fil - Riksdagen

I. Unionsupplösningens förhistoria
ningar kom att domineras av sekundära motsättningar om olika linjer för aktion. 1 Det faktum
att de tre regeringspartiernas majoritet hade accepterat aktionstanken ledde således inte
automatiskt till uppslutning bakom den speciella aktionslinje som Venstre bundit sig
för. Deras representanter kom i stället att stödja ett förslag som ursprungligen fördes
fram av De moderates ledare, Aasmund Vinje. Det byggde på laglinjen och gick ut på
att en konsulatlag skulle antas av Stortinget och träda i kraft ”1:ste april neste år”. Vinje
ville inte finna sig i någon sanktionsvägran från kungens sida, men samtidigt höll hans
förslag genom formuleringen ”neste år” i stället för exempelvis ”1906” vägen öppen för
en sådan vägran och en utveckling enligt grundlovens § 79. 2
Stortingets specialkommitté rådslår i lagtingssalen. Efter konsulatförhandlingarnas officiella
sammanbrott den 7 februari 1905 gled det politiska initiativet i Norge över från regeringen till
ett särskilt tillsatt specialutskott i Stortinget. Det var i detta utskott som partierna den 6 mars
enade sig om ”hurtig aktion” på konsulatfrågan. Foto: Jens Carl Frederik Hilfling-Rasmussen.
(Billedsamlingen, Nasjonalbiblioteket i Oslo).
Under dessa dagar i slutet av februari och början av mars går den norska unionsdiskussionen
in i ett avgörande skede. Den ena uppseendeväckande händelsen följer på den
andra. Den 28 februari bryter sig aktivisterna Michelsen och Schøning ut ur regeringen.
Följande dag avgår de återstående statsråden. Den stora förhandlingsministären av år
1903 har därmed fallit sönder.
Vid samma tidpunkt uppmanar kronprins Gustaf, som på grund av faderns, kung
Oscars, bräckliga hälsa övertagit regentskapet, Stortingets specialkommitté att inleda
1 Blott under första sammanträdet den 22/2 samt den 27/2 blev den primära motsättningen föremål för diskussion,
se Castberg 1953:208 f., 230.
2 Castberg 1953:211–213, 221–243, (cit. s. 241); se även Bjørnaali 1905: 2/3.
31