pdf-fil - Riksdagen

X. Första urtima riksdagen 1905
T r o l l e , [E r i c B i r g e r :] 7/6. Avlät telegram om vad som hänt: svenska riksdagen
kommer troligen inkallas. ”Att kungen icke erkänner regering, då får icke träda i
förbindelse med den olagliga regeringen. En översättning av kända yttranden har skickats.”
Danmark: 12/6. Icke mycket rena uttalanden, berättelse om opinionen. Tidningsurklippen
visa, att intresset är stort och uppriktigt. Sympatierna icke utpräglade för någotdera
riket. Förhoppning att reglering måtte ske i fred och med ett enigt och starkt
nationellt Norden. – Artikeln: ”Hör oss Svea” meddelar: Viss förståelse av vad som föregår
i Norge, i betraktande av demokratiskt Norge. Å andra sidan icke mer än en dom
över tillvägagångssättet och tidpunkten. Bevisen på sympati för kungen otaliga. (Ramel)
Om Kungl. skrivelse: anfört delvis, andra skola anföras. Vidare om danska pressens
hållning. Man [framhåller] från auktoritativt håll i Danmark, att de icke tillåta dansk
prins komma på Norges tron, med mindre någon suggestion från svensk sida göres.
Privatbrev från Ramel: Svenska regeringen väntade, att även om det komme dröja
en tid, icke något steg komme vidtagas för erkännande.
Detta vore ”en självklar sak.” Att han – med – som svenska regeringen icke ville ha
våld gjorde gott intryck. Stämningen i Norge mycket nervös, men känna mer lugn på
grund av Sveriges.
Jag tror man önskar här, att en prins Bernadotte skall komma på Norges tron; annars
republik, vilket man anser stor olycka.
England. 8/6. Meddelat Landsdowne. Att han beklagade vad som inträffat. Underrättelsen
icke honom oväntad.
De flesta Londontidningar uttala sympati för Kungens person, erkännande av svårigheter,
Kungen haft att möta.
10/6. Rodd (som var i London då) hade samtalat med Edvard. Kungen ville icke på
några villkor synas lägga sig i våra affärer. Endast sina rent personliga känslor, utan att
tala med Landsdowne. Han livligt hoppades, att det skulle bli möjligt för prins av vårt
kungahus att mottaga Norges krona. Trodde detta skulle bli till bästa för tronens värdighet,
och för Sverige Norge.
17/6. Tillkommer icke mig oombedd giva råd. Frågan om ordnande ter sig så här: alla
lands pol. män hava enhälligt uttalat samma mening. För Sverige finnas två vägar öppna:
använda våld, eller finna sig i vad som skett. Då vi ej vilja det förra, endast förenligt
med vårt intresse och vår värdighet göra det senare: behålla Europas sympati, medverka
till upplösningen och fort och helt ... stå spela vackra rollen: icke förlora lugn och besinning,
trots oförrätt. Man väntar att vi skulle visa ”osjälvisk ridderlighet.” ”Ett van-
307