pdf-fil - Riksdagen

IX. 7 juni fram till särskilda utskottet
Enligt allmänt erkända rättsgrundsatser skulle Sverige därför vara fullt befogadt att
fasthålla vid sin på fördrag grundade ställning och, där så erfordras, använda maktmedel
för att återställa ”status quo ante”.
Å andra sidan kan det ej förnekas, att vi befinna oss inför ett faktum, som åtminstone
såvidt man kan döma, synes vinna gillande af en stor majoritet af norska folket och att
en provisorisk regering finnes, som tyckes hafva landets stöd. För att häfda sin rätt och
förmå den norska regeringen att återvända inom lagligheten råmärken vore man nödsakad
att göra sin vilja gällande genom användandet af tvångsmedel.
Emellertid är Konungen emot att med dylika medel upprätthålla unionen. Hans
Majestät anser med rätta, att den politiska unionen mellan de två rikena på den skandinaviska
halfön, som grundats i tanke på fred, styrka och ömsesidigt framåtskridande,
skulle blifva istället en källa till svaghet för båda folken, materiell tillbakagång och fara,
om den upprätthölles genom ett broderskrig.
Om således den svenska regeringen icke önskar använda sådana medel för att upprätthålla
en union, hvars grundvalar hafva blifvit rubbade, måste den ej desto mindre
fasthålla vid det faktum att upplösningen af denna union icke rättsligen kan komma till
stånd utan svenska statens medverkan. Regeringen önskar ej, att Norge skall tvingas att
vara kvar i unionen mot sin vilja, men den vill, att unionsupplösningen icke skall ske,
utan att det fredliga förhållandet mellan de två folken garanteras för framtiden. Själfva
deras geografiska läge intill hvarandra, gör detta för dem till en nödvändighet och
många frågor, som härflyta af detta deras läge, måste ordnas för att underlätta deras
framtida förbindelser. En uppgörelse fordras också på de områden där de Förenade
Rikena haft ömsesidiga förbindelser af annan art än med utlandet i allmänhet.
Att genast upplösa unionen och lämna oafgjorda frågor af större betydelse, skulle
hvarken vara rätt eller klokt, om man vill försäkra sig om ett godt samförstånd för framtiden.
Besjälad af dessa känslor har Hans Majestät på regeringens förslag beslutat, att sammankalla
den svenska Riksdagen till urtima möte, för att med folkombuden öfverlägga
om de mått och steg, som kunna föranledas af de allvarliga tilldragelserna i Norge.
Riksdagen samlades den 20 innevarande månad och förslag har förelagts densamma att
bemyndiga regeringen att ingå i underhandlingar med delegerade för norska Stortinget
för ordnande af de frågor, rörande hvilka en förberedande öfverenskommelse kan vara
nödvändig. Om detta förslag antages af Riksdagen och den förutsatta uppgörelsen kan
vinnas, kommer icke Sverige motsätta sig att för sin del lämna medverkan till unionens
definitiva upplösning utan vidare uppskof.
Men intill dess Sverige kunna lämna sitt definitiva godkännande fasthåller regeringen
sitt beslut att icke erkänna den olagliga regeringen, som upprättats i Kristiania genom
beslutet af den 7 juni. Detta är så mycket nödvändigare som tid måste vinnas för att
257