pdf-fil - Riksdagen

IX. 7 juni fram till särskilda utskottet
med bevis på sin tillgifvenhet och trohet. I Sverige är ett sådant hjertelag, som konungens
en stormagt. I Norge beler man det.
Innan jag reste mig för att gå, sade jag konungen att riksdagens sammansättning nu
vore ganska mycket ändrad mot hvad den var i början på 1890:talet, och att särskildt
första kammaren knappast kunde förmodas hylla de forna ”storsvenska” traditionerna;
jag nämnde min förmodan att urtima riksdagen troligen skulle visa sig rätt litet böjd för
någon kraftåtgärd mot Norge, men att jag icke för ty ansåge mig som gammal skandinav
skyldig att göra hvad jag kunde för att hejda ett framrusande mot vårt gemensamma
förderf. Från denna synpunkt önskade jag att han ville bedöma mitt tillernade förslag,
äfven om det ej skulle komma att öfverensstämma med hvad han sjelf skulle föreslå riksdagen.
”Jag vill”, sade konungen uttrycksfullt,” att du ej får känna dig bunden häraf. Du
skall handla alldeles efter ditt eget förstånd. Skulle riksdagens beslut komma att leda till
krig mellan de båda folken, skall jag icke tveka att gå i teten för er – och var viss: de
skola icke skjuta mig.”
Nej, jag trodde det heller icke. Men jag sade min gamle käre konung, att hans
svenska folk nog icke skulle försätta honom i ett så ödesdigert läge, äfven om det skulle
kunna förmås till någon kraftåtgärd för att rädda sin heder – någon kraftåtgärd af det
slag, jag skulle komma att föreslå. Ty på ingedera sidan af Kölen ville man i grunden
kriget.
Den 15 juni 1905
Till i går qväll kl: 7 hade ett antal af i staden närvarande ledamöter af första kammaren
anmodats infinna sig till enskild rådplägning hos landshöfding Svedelius i hans bostad
29 Humlegårdsgatan. Två från Stockholmsbänken: justitierådet A f z e l i u s och bankdirektören
Rabe, två från Sthlmslänsbänken: G u s t a f Ö s t b e r g och löjtnant
O d e l b e r g, en från Blekingsbänken: generaldirektören H a n s W a c h t
m e i s t e r, en från Malmöhuslänsbänken: dr C a v a l l i , en från Bohuslänsbänken:
drCarl Nyström, en från Göteborgsbänken: jag sjelf, en från Vermlandsbänken:
lektor S ä v e, en från Örebrobänken: v ä r d e n s j e l f, två från Gefleborgsbänken:
disponenten A l m s t r ö m och bankofullmäktigen Olof Jonsson, en
från Vesternorrlandsbänken: generaldirektören A n d e r s s o n och två från
Vesterbottensbänken: sekreteraren B e r l i n samt öfverste C e d e r b e r g – se der
hela konciliet.
Värden meddelade oss, att H.K.H. prins Carl per telefon bedt att få tala vid honom
och vid hans besök tillsport honom om hvilken uppfattning han ansåg i den norska
249