pdf-fil - Riksdagen

VIII. Lagtima riksdagen 1905
laren, friherre Gustaf Tamm[s] ordförandeskap omkring 30 ledamöter af första kammaren
beslöto bilda dess moderata parti samt öfverenskomma om dess program.
För detta senare ändamål voro vi tillsammans, friherrarne Lagerbring och Louis de
Geer, prof. Fahlbeck, Olof Jonsson i Hof, godsegarna Sebastian Tham och Björklund
samt jag, och förslag till program förelades vid ett sammanträde den 11 April också å
förberörda utskottslokal efter slutadt middagsplenum i kammaren. Men nu tillstundade
påsken. Två eller tre andra sammanträden egde rum samtidigt och då blott ett tjugutal
ledamöter kommo tillstädes, uppskötos förhandlingarna till något möte efter påsk. Det
hölls fredagen d. 5 Maj, kl: ½ 8 e.m. å Hotell Rydberg. Som partiets ledamöter räknades
då: baron Gustaf Tamm, justitierådet Ivar Afzelius, grosshandl. Johan Lovén, godsegaren
W. Walldén, bankofullmägtigen Törneblad och häradsh. Rabe, alla stockholmsrepresentanter,
landshöfding Filip Boström, sörmlänning, landsh. v. Oelreich från kronobergsbänken,
landsh. Cedercrantz från Kalmar län, landsh. de Geer från Kristianstads
län, grosshandl. Dieden och Öfverste Ewerlöf från Malmö, godsegaren Sebastian Tham
och grossh. Apelstam från Hallandsbänken, prof. Fahlbeck och baron Lagerbring från
Bohuslän, grosshandlandena Melin och Sternhagen jemte mig för Göteborgs stad,
brukspatron Montgomery från Vermlandsbänken, brukspatron Vollrath Tham från
Örebro län, Olof Jonsson från Gefleborgsbänken, rådman A.G. Andersson, häradshöfding
Uppström, kronolänsman Hägglund, disponenten Enhörning, och generaldirektör
Andersson, alla från Vesternorrlandsbänken, godsegare Hugo Tamm och Björklund
samt borgmästar v. Stapelmohr från Jemtlandsbänken och sekreteraren Berlin, öfverste
Cederberg, häradshöfding Hedborg och byråchefen Kinberg, alla för Vesterbotten.
Åtskilliga andra såsom grossh. Oscar Almgren och Rettig, Raoul Hamilton m.fl. anfrågas
ock komma att vid nästa riksdag sluta sig till oss; man beräknade – rätt sangviniskt –
sin blifvande numerär till 50–60 man.
Vid sammanträdet d. 5 Maj valdes först förtroenderåd. Under föregående rådslag om
detta val hade man enat sig om Gustaf Tamm, Wieselgren, Filip Boström, Montgomery
och rådman Andersson såsom kandidater. Äfven Olof Melin, Lagerbring samt Afzelius
hade nämts. Då kandidaternas namn upprepades, tog jag ordet och varnade för ett val,
som skulle ge tidningspressen anledning att tala om vårt – icke förtroenderåd, utan förtroendeembetsmannaråd;
det skulle framställa partiet i ett tvetydigt sken för allmänheten.
Jag bad derför att få bestämdt afsäga mig kandidaturen. Friherre De Geer ansåg
dock mitt namn i rådet betyda allt för mycket för att man kunde släppa det; och då jag
såsom ännu ett skäl för min afsägelse påminde att mitt mandat utginge redan i höst, svarade
han blott, att om jag ej återvaldes, finge man nästa år sörja för ett nytt namn i rådet
– men icke nu. Jag blef så förvånad öfver hela denna argumentation; min innerliga
öfvertygelse var att mitt namn i eller utom rådet spelade alls ingen roll, och jag måste
vidhålla denna min mening, andras åsigter till trots. Vid den slutna omröstningen vann
229