pdf-fil - Riksdagen

VIII. Lagtima riksdagen 1905
Dermed var jag nöjd. Huruvida jag skulle komma att väcka motionen eller icke, lät
jag vara osagdt; det skulle bero på omständigheterna.
Under det vi talade härom inkom konungen. Det lifliga uttryck hans drag fingo vid
det han igenkände och helsade på mig, vek dock snabbt sedan han uppfattat ämnet för
vårt samtal. ”Jag förutsade dessa olyckliga följder af ert beslut 1885”[,] sade konungen,
”och jag har fått rätt, det erkänner du nog?”
”Ja, jag minnes mycket väl hvad Eders Majt då sade äfven mig i det stycket, och förutsägelserna
ha onekligen slagit in. Men vår mening var ju blott att parera S.A. Hedins
motion – vi anade icke, att i och med det vi afväpnade honom, skulle vi bereda norrmännen
tillfälle att träffa oss. Och sjelf var E[ders] Majt borta....”
”Ja, jag var i Kristiania,” sade konungen. ”Hochs[c]hild 1 var så ohjelpligt både förblindad
och envis – men nu är det som det är, och vi få se utgången!”
Under loppet af förmiddagens plenum hade Lundeberg, Billing, Sixten v. Friesen
och jag ett litet sammanträde i första kammarens talmansrum, derunder Billing lät oss få
del af den motion, om hvilken hans parti och det Hugo Tammska kotteriet nu öfverenskommit,
och som befanns i det allra närmaste ej till motiveringen men till klämmen
öfverensstämma med andra kammarens motionsförslag. Det var lätt att få öfverensstämmelsen
fullständig. Och då nu dermed en yttre enighet åvägabragts, lät jag härvid bero,
ehuru jag visserligen icke gillade kompromissresultatet. I ingen af de båda motionerna
sades det ut, öppet och klart, på hvad sätt man uppfattade kronprinsens uttalande. Jag
kan ej betvifla att icke detta kommer att gifva norrmännen ny anledning att i sinom tid
tala om svenskens ”svigelige adfärd”, i att säga ett och mena något mera, då ju icke ett
ord i motionerna slår fast syftet med de nya förhandlingarna. Man skall från vårt håll
svara: men det var ju alldeles klart! Nåväl, hvarför då ej säga ut det?
Med den form, jag gifvit min motion, hade den måst remitteras till Konstitutionsutskottet.
Dit hör ju, enligt gammal häfd och sakens natur, unionellt-konstitutionella frågor.
Men de båda partimotionerna voro så lämpade att de remitterades till tillfälligt
utskott. Om innehåll bör antyda mera än form, var detta föga i sin ordning. Men vår
parlamentariska formalism har under senare tiden tagit stora dimensioner. Alldeles tydligt
var emellertid att man af taktiskt intresse skulle först i de tillfälliga utskotten hafva
behandlat de dit remitterade motionerna och låtit min utvänta kamrarnas beslut i anledning
af dem; sedan hade konstitutionsutskottet på grund af riksdagens sålunda fattade
beslut måst afstyrka hvarje afseende å mitt förslag. Derigenom att detta innehöll
bestämda uttalanden om det gemensamma försvaret och en ny riksakt fruktade man diskussionen
om detsamma; den förekommes på sagda vis. Således äfven här samma diplo-
1 Carl Fredrik Lotharius Hochschild, 1831–1898, utrikesminister.
223