pdf-fil - Riksdagen

VIII. Lagtima riksdagen 1905
dragit att afgifva ett [oläsligt överstruket ord] fullständigt särskildt svar å den
framställning som E. K. H. riktat till utskottet.
Härvid vilja vi till en början kraftigt betona, huru lifligt vi ansluta oss till de i E. K.
H:s framställning uttalade bekymmer farhågor för Sveriges framtid, i händelse unionen
mellan halföns folk de Förenade Rikena skulle brista.
För oss framstår synes unionens värde för de båda folken det svenska folket kunna
bedömas ur tre hufvudsynpunkter.
Den Unionen förebygger det den [två oläsbara genomstrukna ord] minskning i både
trygghet och eventuel försvarskraft som ligger skulle ligga i att vi utan unionen skulle
vid vår sida ega en mycket lång landgräns med ett land, hvilket ej med säkerhet förblefve
vår vän. Den gifver för det första trygghet mot en lång landgräns, på hvars andra
sida Sverige i händelse av unionsupplösning icke alltid med säkerhet kunde påräkna att
finna en vän. Den ökar vidare positivt vår materiela försvarskraft genom ländernas
gemensamhet i försvaret. Den ökar de begge ländernas förstärker slutligen[??] höjer
slutligen rikets prestige inom det europeiska statssystemet på ett sätt som i en grad som
med säkerhet motsvarar men och med sannolikhet öfverstiger den ökningen i materiel
försvarskraft.
För den som har en sådan uppfattning af unionens värde innebär tydligen det närvarande
sakläget de allra allvarligaste anledningarna till bekymmer.
Väl skulle dessa efter min uppfattning i ej oväsentlig mån hafva förmildrats, derest det
norska stortingets väntade beslut i konsulatfrågan kunnat vinna erhålla sanktion i norskt
statsråd. Ty 1 i sådant fall hade rådrum kunnat vinnas vunnits och då ändock förhandlingar
rörande afvecklingen af gemensamheten måst finnas tillfälle varit att samt utvecklande
af exequatur åt de norska särkonsulerna måst ega rum hade tillfälle då uppstått att
helt naturligt uppstått att söka återknyta vänskapliga former. Men den af H. K. H. K.
R. till utskottet öfverlemnade framställning lär ej kunna tolkas annorlunda än så att
dylikt sanktion kommer att vägras.
Vid sådana förhållanden skall det norska stortingets och det norska folkets ovilja mot
Sverige stegras till det yttersta. då det svenska [oläsbart ord, överstruket] Ty det får anses
gifvet att en sanktionsvägran skall uppfattas såsom föranledd af hänsyn till svensk uppfattning
– ja kanske till och med framkallad af svenska mäns råd. En sådan uppfattning i
ock för sig rätt underlig blifver det ännu mera då man erinrar sig att svenska mäns råd
till förene gifvits i ärenden hvilka i Norge ansetts såsom rent norska.
Ej häller bör fördöljas, att en vägran af sanktion på konsulatbeslutet torde kunna
verka ofördelaktigt för Sverige i den utländska opinionen. Om Ty om det ock nu vore
sannt att unionsdokumentens tolkning erbjuder möjlighet till flera olika tolkningar, så
1 Denna mening har skrivits till i kanten.
208