pdf-fil - Riksdagen

VIII. Lagtima riksdagen 1905
Karl Staaff, två utkast, handskrivna i klartext, till yttrande e.d. i
särskilda deputerade i mars–april 1905
Karl Staaffs utkast till reservation i särskilda deputerade (hemliga utskottet) i april 1905. Detta
utkast finns i två versioner (2 blad).
Originalet finns i Karl Staaffs samling, 952:13 Fol. Unionskrisen 1905, Carolina Rediviva.
Strandvägen 45
[stenografiska tecken:]
E. K. H!
Ehuru vi väl skulle kunnat instämma i åtskilligt af hvad som yttrats i utskottsmajoritetens
utlåtande, hafva vi, då vi likväl ansett att utlåtandet i flera punkter skilja oss från
dess mening bort erhålla en annan affattning än det nu fått[,] funnit lämpligast att för vår
del afgifva ett särskildt svar å den framställning, som utskottet från E. K. H. fått mottaga.
Härvid vilja vi till en början kraftigt lifligt betona kraftigt betona vår anslutning till
de i E. K. H:s framställning uttalade farhågor för Sveriges framtid i händelse unionen
mellan de Förenade Rikena skulle brista.
Unionens värde för Sverige synes oss kunna bedömas ur tre hufvudsynpunkter. Den
gifver för det första trygghet mot en lång landgräns, på hvars andra sida Sverige i händelse
af skilsmässa icke alltid med säkerhet kunde påräkna att finna en vän. Den ökar
vidare positivt vår materiela stridskraft genom gemensamheten i försvar. Den höjer slutligen
rikets prestige inom det europeiska statssystemet i en grad som med säkerhet
säkert motsvarar och kanske öfverstiger ökningen i materiel försvarskraft.
Alla dessa fördelar äro af utomordentlig Ur alla dessa synpunkter äro Sveriges fördelar
af unionen utomordentligt stora och särskildt ur den första är [oläsligt genomstruket
ord] framstår unionens värde såsom nära nog sådant att det ej kan öfverskattas.
För dem, som hafva en sådan uppfattning om unionens betydelse[,] innebär tydligen
det närvarande sakläget de allra allvarligaste anledningar till bekymmer.
Äfven i det nuvarande läget skulle dock utsigterna tett sig långt mindre mörka, derest
det norska stortingets beslut i konsulatfrågan kunnat erhålla sanktion i norskt statsråd.
Ty i sådant fall händelse därigenom hade rådrum vunnits och då i allt fall förhandlingar
rörande afveckling af gemensamheten samt utverkande af exequatur åt de norska särkonsulerna
måst ega rum hade tillfälle då helt naturligt [oläsligt genomstruket ord] uppstått
att antingen i vänskapliga former angifva de betingelser under hvilka Sveriges
villiga medverkan till den nya ordningen kunde ernås eller ock söka leda frågan in på
203