pdf-fil - Riksdagen

VII. Stenografihistoria
konkurrensen från Melins system när näringslivet började efterfråga kontorsstenografer.
I riksdagen kom de första melinarna in vid mitten av 1890-talet. Arendsianerna kände
sig trängda och genomförde flera systemreformer för att göra sitt system enklare, men
det efterlängtade uppsvinget uteblev.
Det arendska föreningslivet i Sverige var som intensivast under 1880- och 1890talen.
Arendsstenografernas organisation Svenska Stenografförbundet stod på sensommaren
1897 värd för en internationell stenografkongress, som hölls i dåvarande Riksdagshuset
på Riddarholmen i Stockholm.
Svenska Stenografförbundets tidskrift Hermes utkom fram till 1938. Men i riksdagen
fanns systemet kvar längre. Den siste arendsianen lämnade riksdagen först 1970. Sedan
slutet av 1920-talet har melinarna varit i majoritet bland riksdagsstenograferna. Det är
de alltjämt.
Stenografihistorisk litteratur
Den mest omfattande svenskspråkiga historiken över stenografins utveckling fram till
1920-talet finns i Melin, Olof W, Stenografiens historia, band 1–2, Stockholm 1927–
1929. Band 2 behandlar utvecklingen i Norden och Tyskland och innehåller rikligt
med information om Arends system både i Sverige och i Tyskland.
Den som vill ha en detaljerad framställning av Arends system sådant det användes i
Sverige hänvisas i första hand till Lundgren, Conrad, Lärobok i Leopold A F Arends
stenografi eller kortskrift, som utkom i 17 upplagor mellan 1884 och 1928. Skrivsätten
i Sam. Clasons anteckningar följer i regel upplagorna från mitten av 1890-talet.
Riksdagsstenografernas arbete liksom det stenografiska föreningslivet i Sverige har
hittills inte blivit föremål för forskning, men värdefullt källmaterial finns i de stenografiska
organisationernas tidskrifter. Svenska Stenografförbundets tidskrift Hermes: organ
för den arendska stenografien i Sverige utkom 1882–1938.
/Carl Johan Petersson
142