pdf-fil - Riksdagen

VII. Stenografihistoria
system, vad gäller både snabbskrivenhet och tydlighet. I äldre system byggde teckenuppsättningen
i regel på enkla geometriska figurer, streck och bågar i olika skrivriktningar.
Gabelsberger utgick däremot från skrivrörelserna i den vanliga kursiva
skrivstilen när han skapade sitt system. Systemets ordbilder blev därigenom mer lättskrivna,
vilket medförde att skrivhastigheten kunde ökas.
Gabelsbergers system fick dock kritik för att det ansågs oregelbundet, och snart framträdde
flera systemuppfinnare i Tyskland som på olika sätt försökte råda bot på vad de
uppfattade som brister i det gabelsbergerska systemet. Leopold Arends var en av dessa.
Även i Sverige fick Gabelsbergers system stor spridning från 1850-talet och framåt.
Arends ägnade flera år åt studier av andra tyska stenografisystem, främst Gabelsbergers,
innan han 1850 offentliggjorde sitt eget system. Men till skillnad från Gabelsberger
avsåg Arends inte bara att skapa ett system för snabbskrift, utan han såg sitt system som
ett slags skriftideal där de skrivna tecknen skulle utgöra ett slags fotografisk avbildning
av den språkliga tanken (med Arends egna ord en ”Gedanken-Daguerrotyp”). Huruvida
hans skriftsystem verkligen når upp till detta ideal kan diskuteras.
Utmärkande för Arends stenografi är bl.a. att ett och samma konsonantljud betecknas
olika beroende på var i ordet det står. På det sättet gör systemet skillnad mellan skrivsätten
i förstavelser, stamstavelser och slutstavelser, vilket åtminstone i vissa fall kan antas
bidra till att göra skriften tydligare. I gengäld blir systemets regelapparat ganska omfattande
och kräver ganska mycket av den som skall lära sig stenografera. Vokalbeteckningen
i Arends system är fullständigare och regelbundnare än i Gabelsbergers system.
Just den omfattande regelapparaten var en faktor som bidrog till att Arends system
hade svårt att hävda sig i konkurrensen med andra stenografisystem i Tyskland. Arends
själv motsatte sig alla förändringar av det skriftideal han menade sig ha skapat. När två
av hans lärjungar 1875 valde att gå egna vägar och publicera egna system ledde detta till
djup splittring. Arends undervisade själv i sitt system vid skolor och i stenografföreningar
i Berlin.
Uppsving för stenografin i Sverige
I Sverige kom det stora uppsvinget för stenografin några decennier senare än i Tyskland.
I och med att de första riksdagsstenograferna anställdes hos Ridderskapet och
adeln år 1829 skapades visserligen en arbetsmarknad, om än liten, för stenografer i
Sverige, men det kom att dröja fram till 1870-talet innan man på allvar gjorde några
försök att sprida stenografin utanför yrkesstenografernas krets.
De första generationernas riksdagsstenografer i Sverige använde system som byggde
på franska förebilder, men sedan de första svenska överföringarna av Gabelsbergers
138