pdf-fil - Riksdagen

VI. Arne Wåhlstrand
Boström och Lagerheimska krisen” utrikesminister Lagerheims avlägsnande ur
Boströms andra ministär år 1904. I ”Första kammarens valnämnd 1890–1910”, publicerad
1944 i Statsvetenskapliga studier, skildrade han en dittills okänd valorganisation för
främst förstakammarhögern. Med publikationen Allmänna valmansförbundets tillkomst,
utgiven 1946, beskrev Wåhlstrand uppbyggnaden av detta förbund, vilken bildades år
1902 och därefter stod som förebild för motsvarande organisation inom högergrupperna.
Med det år 1947 publicerade arbetet Regeringsskiftena 1900 och 1902 belyste han
ministerskiftet Boström–von Otter år 1900 samt Boströms andra ministärbildning år
1902.
År 1953 återvände Wåhlstrand till studiet av unionsupplösningen med aktpublikationen
Karlstadskonferensen 1905. Protokoll och aktstycken, vilka återger dels protokoll från
den konferens där beslutet om den svensk-norska unionens upplösning fattades, dels
anteckningar gjorda av personer som deltog i eller på annat sätt hade anknytning till
denna konferens. När sedan Det norske studentersamfund år 1955 utgav en skrift till
50-årsjubileet av unionsupplösningen deltog Wåhlstrand i projektet. Hans bidrag
bestod av en artikel med titeln ”Kring tillkomsten av stortingsadressen den 19 juni
1905”. Denna Stortingets adress av den 19 juni var ett svar på Oscar II:s protest mot
Stortingets beslut att förklara honom avsatt som norsk konung. Wåhlstrand utreder i sin
artikel förhållandet mellan denna adress och den förlaga som författades av den svenske
andrakammarledamoten Karl Staaff.
År 1946 anställdes Wåhlstrand som universitetslektor och rektor vid det nya Socialinstitutet,
senare Socialhögskolan, i Göteborg. Han verkade där fram till sin pensionering
1969. En särpräglad insats som Wåhlstrand gjorde vid denna institution bestod i att
han för Socialhögskolans räkning lyckades utverka flera depositioner konst från Konstmuseet.
Han undervisade även utanför Socialhögskolan och gav bl.a. en grundlagskurs
vid statsvetenskapliga institutionen vid Göteborgs högskola, där han var docent mellan
1946 och 1949. Han hade under tiden på Socialhögskolan dessutom en mängd andra
anställningar och uppdrag. År 1945 blev han ledamot av Samfundet för utgivande af
handskrifter rörande Skandinaviens historia. Från 1946 fungerade han som sekreterare i
Sveriges docentförbund. Från 1947 till 1953 var han även ordförande i Göteborgs
docentförening. År 1949 var han av staten tillkallad sakkunnig för utredning av juridiska
och statsvetenskapliga examina. Mellan år 1950 och år 1958 var han inspektör för
Göteborgs praktiska mellanskola. Vidare fungerade han som korresponderande ledamot
av Vetenskapssamhället i Uppsala från år 1956 och från år 1958 var han ledamot av
Kungliga Vetenskaps- och Vitterhetssamhället i Göteborg. Tidvis var han även tillförordnad
professor i statskunskap vid Göteborgs universitet.
Arne Wåhlstrand behandlade också frågor om kommunal självstyrelse och han var
den som stod för de svenska inslagen i den 1957 publicerade jämförande studien Rural
133