pdf-fil - Riksdagen

VI. Arne Wåhlstrand
material som ingår i den föreliggande publikationen. Därmed är en presentation av
denne man på sin plats.
Arne Wåhlstrand föddes den 12 mars 1903 i Härnösand som son till köpmannen
Anders Wåhlstrand och dennes hustru Tyra, född Petré. 1922 avlade han studentexamen
vid Härnösands läroverk. Under den därpå följande värnpliktstjänstgöringen
utvecklades en allvarlig lungtuberkulos, som under en följd av år tvingade honom till
sanatorievistelser. En person som under sjukdomsåren betydde mycket för Arne Wåhlstrand
var överläkaren vid Österåsens sanatorium, Helge Dahlstedt, som var känd för
sina bemödanden om patienternas sociala välbefinnande. Under perioder av bättre hälsa
arbetade Wåhlstrand som korrespondent för Stockholms-Tidningen och Dagens Nyheter.
Sjukdomen botades först genom ett kirurgiskt ingrepp.
År 1928 tillät hälsan Wåhlstrand att påbörja sina grundstudier vid Uppsala universitet.
Under studietiden fungerade han som förste kurator vid Norrlands nation och från
år 1932 som föreläsare vid Folkbildningsförbundet.
Statskunskap blev hans huvudämne. En av hans lärare var professor skytteanus Axel
Brusewitz, en person som Wåhlstrand omfattade med vördnad och som skulle komma
att spela stor roll för hans fortsatta verksamhet. Brusewitz hade nämligen vid denna tid
inlett ett forskningsprogram kring den svenska parlamentarismens framväxt och utveckling.
Wåhlstrand blev Brusewitz medarbetare i forskningarna efter privata brev och
andra aktstycken från de politiker som spelat en central roll i detta skeende. Närmare
bestämt blev det Wåhlstrands uppgift att studera händelserna kring det förra sekelskiftet
med tyngdpunkt på året 1905. Hans första publikation, som utkom år 1934, behandlade
också en del av Sveriges politiska utveckling under detta år. Publikationen bestod i en
artikel i Statsvetenskaplig tidskrift med titeln ”Kring tillkomsten av Karl Staaffs första
ministär”. Med utgångspunkt i nytillkommet material diskuterar Wåhlstrand i denna
artikel den omstridda frågan huruvida konungens överlämnande av regeringsuppdraget
till Staaff skall anses som ett parlamentariskt genombrott eller inte. Två år senare presenterade
han som en delundersökning i en av Brusewitz initierad studie en detaljerad
redovisning av andra kammarens sociala struktur kring det förra sekelskiftet.
Dessförinnan hade han år 1929 avlagt filosofie kandidatexamen. År 1939 blev han
filosofie licentiat och därefter disputerade han år 1941 för filosofie doktorsgrad på
avhandlingen 1905 års ministärkriser, i vilken han skildrar de tre ministärskiften som
Sverige upplevde under detta år. Samma år anställdes han som docent vid Uppsala universitet
och förblev i denna position till år 1946. Han var även lärare vid Fackskolan för
huslig ekonomi 1941–1946, vid Flygkadettskolan 1945–1946 och vid Krigsskolan
1946.
Wåhlstrands forskning kom även fortsättningsvis att fokusera på Sveriges politiska
utveckling kring år 1900. År 1941 belyste han i en uppsats med titeln ”Statsminister
132