pdf-fil - Riksdagen

XI. Andra urtima riksdagen 1905
Ö d m a n : Det har sagts att vi icke tänkt på deras anhöriga, utan blott på dem själva.
Jag har icke så dålig tanke om dem, att de icke själva tänka på sina anhöriga. Kan ju vara
undantag, men regel är det icke.
Varför vi tagit denna siffra, beror på lagens 27 § mom. 21.
Arméförvaltningens skrivelse:
B i l l i n g : Jag kan väl förstå, att representanterna för den trakt av vårt land, varifrån de
kommit, ömma för dem och deras familjer. Förstår också, huru de gärna skulle bifallas
av dem, som vid föregående riksdagar önskat höja avlöningen i allmänhet till 1 kr. Men
jag för min del kan omöjligt ge min röst åt någon av dessa motioner, utan måste yrka
avslag på dem allesamman och bifall till Kungl. Maj:ts prop. Och ehuru jag ser av papperet,
att kostnaderna äro vida större än vad i motionerna varit antytt, och vilket ännu
mera skall bekräftas då vi [erhållit] uppgifterna från marinförvaltningen, så är det icke
kostnaderna, som bestämde mig, utan den stora principen. Principen huruvida vi skall
ha värnpliktsarmé eller yrkesarmé. Det är den stora frågan icke idag blott, utan den
största frågan för framtiden. Och det kan omöjligen bestridas att bifall till motionerna
här är ett nytt slag hän mot att förvandla vår armé från värnpliktsarmé till yrkesarmé.
Då jag nu är övertygad om att utvecklingen bör gå i alldeles motsatt riktning, kan jag
under inga omständigheter vara med om motionerna.
Vi ha redan efter min mening, tyvärr, för mycket avvikit från den enda rätten grundsatsen
för vår armé, om värnpliktstanken. Vi ha redan avvikit från den genom att föreslå
50 [öre] dag avlöning. Och [vi] veta nog alla, huru mycken strid varit om den saken,
och huru ofta den frågan varit uppe igen, om icke vid var riksdag, så i alla fall vid
många. Den lär väl återkomma; beslutet idag, som kan tyckas vara obetydligt, är stor
betydelse för framtiden. Vad som beslutes idag, kommer anföras såsom stöd för ena hållet
eller åt det andra.
Vi ha avvikit från rätta vägen redan med 50 öres dagavlöning. Det var jag med rösta
emot. Så slogs nytt slag (1904 Gotland). Det är icke tal om att icke där kan finnas
ömmande omständigheter; men det är ett avsteg ifrån den rätta vägen. Det är en sammanblandning
av två skilda saker, som då gjorde sig gällande. Den ena saken är vår armé
och dess tjänstgöring, den andra är en barmhärtighetsfråga. Det är efter [min] uppfattning
ganska farligt och oriktigt sammanblanda två så skilda synpunkter. Emellertid nu
gjort samma steg: Nu föreslås ett nytt, ty vill man gå längre än Kungl. Maj:t; är tydligt
att man ger sig in på ny väg. Bifall till K.M. är ett steg på samma väg, som riksdagen
gjorde ifråga om gotlandskommenderingen. Tillämpning av samma grundsats.
Ömmande: Kostnaderna icke stora.
Alldeles samma skäl kan anföras ett kommande år, ty alltid sådana ömmande omständigheter.
Kommer till ännu ett skäl, som ingenting talats om.
1224