pdf-fil - Riksdagen

X. Första urtima riksdagen 1905
Till
Ordföranden i första kammarens Moderata partis förtroenderåd.
Herr Baron!
Vid ett samtal med friherre Lagerbring under lagtima riksdagen i år anmärkte jag det
bakvända i att tull- eller frihandelsståndpunkten ännu alltjemt bestämde partifördelningen
i första kammaren, ehuru striderna i sagda frågor redan voro afslutade och vi, de
besegrade frihandlarne, icke hade hvarken hopp om eller afsigt att upptaga striden på
nytt för vinnande af annan utgång. Han delade denna min uppfattning och meddelade
mig derjemte, att ett arbete redan påginge inom kammaren för åstadkommande af en
ny partibildning, till hvilken både tullvänner och frihandlare kunde ansluta sig; man ville
åstadkomma ett moderat framstegsparti som kunde tjena till brygga mellan första och
Andra kammaren. Ville jag vara med härom?
Då jag gillade syftet hade jag svårt att vägra anslutning, ehuru jag ju under aderton år
vant mig vid att inom kammaren stå för mig sjelf. Men då min gode vän, landshöfding
Filip Boström dagen efter det nya partiets val af förtroenderåd klandrade att jag afböjt
kandidatur för detta, sade jag honom uppriktigt min öfvertygelse vara att emellan partiet
och mig i grunden rådde en inre skiljaktighet, som skulle äfven utan mitt afböjande
ord förhindrat mitt inval i rådet. Hade jag insatts, skulle det nog ej dröjt länge innan
antingen jag komprometterat partiet eller detta mig.
Huru rätt jag häri hade, visade sig ju vid derpå följande urtima riksdagen, då förtroenderåden
för kammarens båda partier skulle uppgöra listan för val af särskilda utskottet.
Då Majoritetspartiets råd vägrat acceptera Filip Boström hemställde det att minoritetspartiet
i stället skulle såsom sin kandidat föreslå mig, som ju länge sysselsatt mig med
den unionella frågans speciella behandling, men detta anbud afslogs, enär jag af Minoritetspartiet
ansågs ”icke nog moderat”. Och vid det tillfälle då omröstning i kammaren
skedde om min motion rörande folkomröstningen, befanns att dess motståndare till
största delen tillhörde just Minoritetspartiet.
Då mitt riksdagsmandat inom kort skulle utlöpa, ansåg jag mig emellertid sakna
anledning att med hänsyn till det sålunda klarlagda förhållandet något åtgöra. Jag kände
mig endast allt mera böjd för att undanbedja mig återval. Trettio års tjenst kunde ju vara
nog, allra helst jag innerst kände mig rätt öfverflödig i kammaren. Men mina valmän
delade icke min uppfattning. Jag har mottagit af dem nytt mandat 1 .
Då jag vid senaste remissdebatt af en vän uppmanades att yttra mig, kände jag emellertid
starkt huru falsk min ställning inom kammaren f.n. är. Så länge jag står qvar i det
moderata partiet kan jag icke utan att känna mig taktlös tränga mig före dess förtroen-
1 Stycket ”Då mitt ... nytt mandat” är överkryssat med blyerts i SW:s original.
1174