pdf-fil - Riksdagen

X. Första urtima riksdagen 1905
kammarens mening, som yttermera bekräftades då ordföranden direkt underställde frågan
dess bedömande. Kammaren önskade icke någon debatt – och det blef ingen.
Den 27 d s kl. 11 afgjordes det vigtiga betänkandet i en handvändning medelst kraftiga
ja till båda punkterna i första kammaren. I Andra kammaren förekom en liten
debatt, derunder socialdemokraten Branting, v. ordföranden i utskottet Pehr Pehrsson i
Törneryd, utskottsledamoten Staaff och gamle S.A. Hedin uppträdde. Den förste och
den sistnämde yrkade afslag å punkten om 100 mill. anslaget; men båda punkterna
biföllos med starka jarop. Nejmännen höllo sig tysta och ingen begärde votering.
Stämningen efteråt var rätt blandad. I första kammaren hade jag vid det sekreta förmiddagssammanträdet
d. 18, talat emot att hela svärmen af villkor skulle inpassas i
klämmen, hvarigenom åt dem gafs prägeln af ett ultimatum – något som ju ej vore
afsedt, då man ju medgåfve ”förhandling” om dem, och således måste vara beredd på att
ej få dem utan jemkning antagna. Bättre vore att utskottet i en från dess ordförande till
statsministern öfverlemnad skrifvelse redogjorde för ifrågavarande önskemål; sagda skrifvelse
blefve dermed en promemoria för blifvande underhandlare utan att tvinga dem
under hvarje förhållande genomdrifva hvad deri upptagits. Billing anmärkte häremot att
grundlagen saknade bestämmelser i sådan riktning; hvaremot jag genmälde, att grundlagens
förutsättning vore att Kongl Majt i dylika fall sjelf meddelade förslagen – att regeringen
nu deremot lemnat initiativet till riksdagen medförde oundvikligen någon
afvikelse från det vanliga tillvägagåendet. Det understöd jag af andra rönte, medverkade
väl till att de många villkoren icke sattes i klämmen utan blott inrycktes i motiveringen.
Men mycken oro vållade dock särskildt punkten om gränsfästningarnes demolering.
Många fruktade att med den punkten kriget icke skulle kunna undvikas. Och då det
hviskades om att dessa ”gränsfästningar” icke vore annat än ganska enkla anläggningar,
hvilkas bibehållande vore för oss af ingen fara, hvarför då indraga dem på föreslaget sätt
i våra kraf? Opponenterna böjde sig dock för förklaringen om den moraliska betydelse,
detta vårt kraf alldeles tydligt egde; och om än i sak enigheten icke var stor, upprätthölls
skenet af enighet ganska väl, derigenom att man teg.
Och på nu lagda grundvalen bildades sedermera koalitionsministären Lundeberg–
Staaf[f].
[Här följer ett brev av Wieselgren]
[Brev från Sigfrid Wieselgren till första kammarens Moderata partis förtroenderåd den 7
oktober 1905. Den handskrivna versionen av detta brev finns i Sigfrid Wieselgrens
samling, volym I, Iv 26 b: 1, Kungliga Biblioteket, Stockholm. I den maskinskrivna
versionen av detta brev (NC 894:35, UUB) har Arne Wåhlstrand på denna punkt noterat:
”Ovanstående brev av den 7/10 05 tydligen koncept. AWd”].
1173