pdf-fil - Riksdagen

X. Första urtima riksdagen 1905
upprepade han ett yttrande af prof. Fahlbeck vid ett möte under lagtima riksdagen, det
unionen ej vore värd en trumslagarpojkes lif, lade det i min mun och ville dermed visa
att jag ej hade rätt att nu tala som jag gjort. Det var mig mycket lätt att bemöta honom
och han bad mig dagen efter, enskildt, om ursäkt för sina misstag 1 . Kapten Pettersson
och brukspatron Benedicks jemte flera andra uttryckte emellertid ock sitt misshag med
andra punkten; och så till slut fann sig ordföranden böra meddela att denna punkt beslutats
med 12 röster mot elfva, hvilka senare yrkat att före vårt ingående på unionsupplösningen
borde ett nyvaldt storting begära den af oss. Af dessa elfva hade de flesta varit
1 sta kammarens män. Dessa elfva hade således samlat sig om det alternativ, som hade
minsta utsigten att accepteras i Norge. Motivet för deras val var lätt urskiljbart. En
enskild motionärs djerfva förslag kunde ej synas dem tilldragande. Men under det fortsatta
sammanträdet, måndagen den 17, visade sig allt tydligare hur landet låg. Folkomröstningen
hade under debatten på lördagsqvällen knappast vidrörts ens af dem, som
dock i tysthet voro för den; nu uppträdde och talade för den generalmajor Björlin, riksmarskalken
v. Essen, landshöfdingen gref Axel Wachtmeister, professor Fahlbeck m.fl.
och det blef allt mera otvifvelaktigt att flertalet var på min sida. Då biskop Billing just
höll på att beskrifva folkomröstningens farlighet såsom prejudikat för vårt eget land,
räcktes honom helt tyst af presidenten, frih. Lars Åkerhielm, också utskottsledamot, en
papperslapp, å hvilken lär ha stått blott ett enda ord: acceptera! – och, smidig som vanligt,
gjorde talaren en liten vändning, hvarigenom han blef i stånd att sluta med förklaringen
att han ej skulle vara emot folkomröstningskrafvet blott det icke finge utesluta
det andra alternativet. Åkerhielm hade nyss förut talat med mig härom och jag hade ju
ingenting emot att låta norrmännen sjelfva välja tillvägagångssätt; jag var viss hur deras
val skulle utfalla. Sent på måndagsqvällen omröstades öppet om saken. Professor Trygger,
baron Gustaf Tamm med flere protesterade mot hvarje omröstning och deltogo
icke i den; men på yrkande af generalmajor Björlin skedde den ändock. Tio drogo sig
undan, tjugu röstade emot men fyrtiofem för folkomröstningsalternativet; då vi alla förklarat
oss villiga att underkasta oss flertalets beslut, huru detta än månde utfalla, hade
härmed första kammaren gillat mitt förslag i saken.
Det hade deremot afslagits i Andra kammaren efter ett af generaldirektör Krusenstierna
hållet anförande, som ansågs vara inspireradt af E.G. Boström. Med 102 nej mot
icke mindre än 98 ja hade derinne afslagits yrkandet om reglering af gränsen mellan de
båda länderna och om förpligtelse för Norge att deltaga i kostnaden för utrikes ärendenas
ombesörjande till dess unionen blifvit rättsligen upplöst. Med 119 nej mot 92 ja afslogs
häradshöfding Staaffs yrkande att utskottets villkor blott skulle avses såsom för-
1Orden ”Vidare upprepade ... jag gjort” samt ”och han bad ... sina misstag” är i originalet placerade inom parenteser
i blyerts.
1171