pdf-fil - Riksdagen

X. Första urtima riksdagen 1905
Den 20 juli 1905
Vid det lilla middagsplenum [1/7], då kapten v. Baumgarten frambar massmotionen om
de 100 millionerna, kom justitierådet Ivar Afzelius till mig och började tala om det
lämpligare i att begära af Norge ett nytt utomordentligt stortings beslut om unionsupplösning
än folkomröstning derom. Jag delade ej hans mening men jag förstod att man
inom utskottet hyste densamma; sade honom derför att jag tänkt skrifva till någon af
mina norska vänner för att efterhöra hvad man i Norge sjelf skulle föredraga men att jag
dock ännu icke gjort det. ”Jo, det skall du just göra!” utbrast han lifligt; och efter ännu
litet tal härom, gick jag in i ett af klubbrummen och skref till f. excellensen, stiftamtmand
G[regers] Gram, bilade min motion och begärde hans uttalande i saken.
Den 6 juli fick jag telegram från honom att bref var afsändt och det kom mig ock
den 8 juli tillhanda, då jag vid femtiden på e.m. hemkom. Jag tog en afskrift deraf och
lemnade den åt utskottets ordförande, brukspatron Chr Lundeberg, vid besök hos
honom den 9 de på morgonen, likasom jag ock å slottet under den stora aftonbjudningen
d. 11 samtalade med Pehr Pehrsson i Törneryd derom. Gram hade meddelat att man
bland de ledande politici, hvilka han lemnat en afskrift af mitt bref föredroge önskan
om folkomröstning framför nytt storting och att det kunde väntas att man tillmötesginge
en önskan af sagda slag. Men f. excellensen Boström hade skrämt upp bönderna
för folkomröstningsmetoden – hvarken han eller de visste nog, att den verkat företrädesvis
i konservativ riktning, der den i Schweiz anlitats, utan syntes det dem som vore
den en verklig landsfara för oss sjelfva, der man ju ock kunde hitta på att kräfva den;
biskop Billing, också en af Östanågästerna, förfäktade samma mening i utskottet, der
man således släppt folkomröstningsalternativet för att i stället samla sig kring krafvet på
nytt stortingsbeslut. 1 Men vid slutliga omröstningen blef äfven detta afslaget med 12
röster mot elfva, hvilka elfva voro att finna bland både 1 sta och 2 dra kammarens ledamöter.
Riksdagsmännen kallades emellertid att i sina plenisalar lördagen d. 15 juli kl. ¾ 7
e.m. sammanträda till enskilda möten för att samråda med utskottet i anledning af dess
förslag till beslut. Detta var oss dittills alldeles obekant, då utskottets ledamöter hade lofvat
hvarandra fullständig tystlåtenhet. Men i trappan upp i vestibulen närmade sig mig
en utskottsledamot, lektor Säve, och hviskade: håll på ditt förslag! Jag kunde deraf förstå,
att det ej saknat försvarare inom utskottet.
V. talman, Chr Lundeberg, utsågs hos oss till ordförande. Han föredrog utskottsförslaget,
hvilket omfattade åtta särskilda punkter utom all motivering. I den första förkla-
1Dermed undginge man att desavouera sina varningar mot motioner vid jernkontorss[a]m[ma]nträdet d. 22/6.
De varningarna voro förut öfverenskomna och representerade just ”ledarnes” mening. [SW:s not].
1168