pdf-fil - Riksdagen

X. Första urtima riksdagen 1905
Min ställning inom utskottet förklarade jag vid principdebatten, jag tror den 3dje
Juli. Jag började med att påvisa huru ringa nytta vi på senare tider haft af unionen. Jag
ville derföre ej vara med om att återställa unionen med vapenmakt. Deremot ville jag
till följd af den svåra kränkning Norge tillfogat oss genom sin revolution ej vara med
om att erkänna dess oberoende utan alla vilkor. Vid eftertänkande hvilka vilkor man
borde fordra, hade jag klart för mig att man endast borde fordra sådana af fullt reell
innebörd = Jag var således emot den Wieselgrenska motionen, ty dels ansåg jag klart, att
folket skulle gifva sanktion, dels kunde man ju ej genom makt tvinga Norge till ett
sådant steg, om det ej ville. Det var 2 vilkor som jag önskade: Det ena var slopande af
gränsfästningarna – dock ej de som afse Kristlanias försvar – och jag ville gerna kalla
detta vilkor en neutral zon och derigenom göra det mera acceptabelt för Norge. Det
andra vilkoret var åvägabringande af en öfverenskommelse om flyttlapparnes rätt till
renbete, så att dessa lappars existens ej skulle blifva omöjliggjord 1 Jan. 1908. Jag tillade,
att om vi ställa upp dessa vilkor böra vi också vara beredda att ställa makt bakom ordet.
För att visa att vi menade allvar, skulle jag önska att svenska armén helt eller delvis
mobiliserades. En sådan mobilisering skulle helt säkert vara nyttig och verka väckande
på hela. Men hvad kostade en mobilisering? Den frågan hade jag ställt till Generalstabschefen
och fick svaret sedan: 57 millioner för 14 dagar. Detta svar verkade något afkylande
på de flesta mobiliseringsvännerna inom Utskottet.
1 Kungen har ju svårt för nya namn. Den 7de Nov. 1905, då han skulle för den
gamla Ministären tillkännagifva de nyas namn, kallade han Hellner för Kellner. Lundeb.
och jag rättade honom, men det lärer ej hindrat honom att göra samma misstag då han
helsade de nye.
1163