pdf-fil - Riksdagen

X. Första urtima riksdagen 1905
anser jag att det var Gyldenstolpes fel, att Fritz Wedel Jarlsberg, som svikit sin pligt mot
oss och genast sällat sig till de norska revolutionsmännen, genast blef mottagen af de
kunglige och på Utr. Departementet. då han helt oförskämdt reste till Stockholm från
Madrid, för att som han sade först erbjuda norska kronan till Prins Carl af Sverige.
Man berättar, och jag tror historien är sann, att Wedel skall hafva försäkrat Gyldenstolpe,
att han, Wedel, hade på hand af stormakterna, att dessa skulle erkänna Norges
oberoende utan att afvakta Sveriges åtgärder. Då nu sedan detta erkännande ej hördes af
och man talade derom med Gyldenstolpe, svarade han: Ja, det är märkvärdigt, ty Wedel
hade försäkrat mig att så skulle ske.
En åtgärd, som Gyldenstolpe vidtog ganska snart efter unionsupplösningen och som
serdeles menligt inverkade på vår diplomatiska representation, var att besätta de genom
norrmännens afvikande och på annat sätt lediga platserna.
Konstantinopel hade blifvit ledigt genom Beck Friis’ transport till Wien efter
Lewenhaupts död och dit sändes Ramel, förut Leg. Sekreterare i London. Ramel var
redan förbigången af tre Utrikes Ministrar och var notoriskt klent utrustad. Det enda,
jag hört honom vara duglig till är bridge spelning, hvarpå han i London lärer hafva förtjenat
bra med pengar. Han borde hafva fått vara qvar i London. Om Konstantinopel
hade varit ledigt, kunde man hafva användt den platsen till att placera Strömfelt.
Till Köpenhamn skickades Trolle, som endast en kort tid (sedan 1903) varit Kabinettssekreterare
och som var duglig som sådan. Till kab.sekr. förordnades Strömfelt,
hvilken dertill var alldeles otjenlig. Jag kan svårligen tänka mig en expeditionschef, af
hvilken statsrådet hade så ringa nytta (man kan nästan säga skada).
Falkenberg fick Wrangels plats i Bryssel och Sager Wedels post i Madrid. Ingendera
af dessa utnämningar var värd att applådera ut, men de voro dock klokare än de båda
förstnämnda, Rom, Dittens post, lemnades obesatt, ty Gyldenstolpe ville ej lösa den
svåra frågan, om Bildt borde få sin önskan uppfyl[l]d att få återvända till Italien från
Rom.
Jag kan ej undertrycka den uppfattningen, att Trolle dref den svage Gyldenstolpe till
dessa utnämningar för att sjelf få Köpenhamn, hvilken post han alltid eftersträfvat, ty
den ligger nära Skåne, är bra betald och lemnar tillfälle åt hängifvande åt jagtsporten
samt till angenäma besök på danska herregods. Då jag uttalar denna anklagelse mot
Trolle, vill jag dock säga, att jag tror honom vara oskyldig till Ramels avancement.
Åtminstone har han för mig uttalat sig i den riktningen.
Bland de öfriga statsråden hade Husberg under den föregående unionskonflikten stått
Lagerheim mycket nära och varit en bland upphofsmännen till den olycksaliga kommuniquén.
Från honom kunde man ej vänta något kraftigt uppträdande. Så ej heller från
herrar Odelberg, Westring, Berger, Meyer och Petrén. Odelbergs handlingskraft förminskades
som vanligt af omsorgen för hans popularitet. Westring och Petrén voro af
1160