pdf-fil - Riksdagen

X. Första urtima riksdagen 1905
rensen mellan svenska och norska delegerade, den andra urtima riksdagen och konungens
avsägelse av den norska kronan den 26 oktober.
Så var unionen upplöst till följd av norrmännens målmedvetenhet och svenskarnes
brist på enighet och fasthet. Visserligen var unionen från begynnelsen illa grundad, men
det skulle dock aldrig hava kommit dit, där man nu stod, om Sverige under de mångåriga
unionsstriderna velat med mera kraft värna sin rätt. Det visade sig, när under Karlstadsförhandlingarna
den svenska krigsmakten till lands mobiliserades och flottan
kryssade på Kattegatt, att norrmännen då föllo undan för de svenska kraven, emedan de
funno, att allvar låg bårtom/bakom dem.
Det var med djup smärta vi högermän nödgades bevittna unionslösningen, men nu
då vi sett de omstörtningar det stora världskriget fört med sig känna vi oss lugnare, ty vi
måste för oss uppställa den frågan, huru Norge skulle ställt sig under krigsåren, om det
1905 med vapenmakt tvungits till att återinträda i unionen. Helt visst skulle det då hava
anslutit sig till ententemakterna för att med deras hjälp söka frigöra sig från en union
med Sverige, vilken efter 1905 måst synas för detsamma ännu förhatligare än någonsin
förut, och härmed skulle kanske även Sverige drivits in i världskriget.
Fredrik Wachtmeisters anteckningar och minnen om vad som
tilldrog sig sommaren och hösten 1905
Det handskrivna originalet, skrivet med bläck, 19 paginerade sidor, till dessa anteckningar finns i
Wachtmeister-von Steyernska samlingen, Riksarkivet, Stockholm. En maskinskriven avskrift av
anteckningarna förvaras i Arne Wåhlstrands samling, NC 891, UUB.
Då Norge bröt unionen 7 Juni 1905, så togs detta brott mot besvurna föreningsurkunder
till en början af svenska folket med ett lugn, som är alldeles oförståeligt för
alla dem, som ej bevittnat huru kraftigt unionsledan gripit omkring sig under de sista
åren. Folket och dess representanter hade så småningom växt ifrån den öfvertygelsen
om unionens nytta och nödvändighet, till hvilken de uppfostrats. Man hade börjat betrakta
”Stamfaderns” storverk med kritiska ögon och frågade sig, huruvida man egentligen
hade någon nytta af lagbunden förening med ett folk, som gjorde hvad det ville
med sin Konung och som visade sina vänliga känslor mot oss genom att bygga fästningar
som uppenbarligen voro riktade mot unionsbrodern. Till de känslor af apathi, hvarmed
rättskränkningen hos oss mottogs, sällade sig en tryckande öfvertygelse, att den
Regering som stod i spetsen för oss, ej var i stånd att möta en svår situation.
1158